En söndag i Recife

Att en söndag förmiddag åka in till det historiska centrum i Recife är inget jag rekommenderar. Marknaden först, var tanken, eftersom den enligt källor på nätet också är den attraktion som stänger först.

Vad har hänt? Har bomblarmet gått och jag inget hört? Har alla utom solen och ett par uteliggare lämnat denna stad? Platsen framför den stora marknaden är näst intill tom. 

Utanför marknaden en söndag förmiddag i Recife

Med bara två reals i fickan, motsvarande fem kronor måste jag ha en bankomat. De närmaste är förståss stängda, det är ju söndag förmiddag men det spelar nu nästan mindre roll. Bara ett fåtal försäljare har öppnat sina stånd och en kort överblick säger mig att de har inget jag vill köpa.

Min kille ber mig promenera snabbt. Det här är inga gator man stannar och tar bilder i. Jag plåtar några enstaka med mobilkameran. Min stora kamera får ligga kvar i väskan.

Var är alla människor? Recifes gator är tomma…

Vi går vidare. Promenerar längs tomma gator. Sover folk efter lördagens fest? Är de i kyrkan? Grillar de på bakgårdarna eller har alla åkt för att sola på stranden?


Många av husen har sett sina bästa dagar. Påminner lite om Havanna kanske? Flera kyrkor i staden har bara ett torn. Någon som vet varför? Som annars i Brasilien har dock trottoarerna även här sitt särskilda mönster.

Vid floden blant krabbor, fåglar och plast…

Kanske har vi promenerat i utkanten av stan? Eller är det bara att staden vaknar sent? Vi tar en öl i hamnområdet nära stadens nollpunkt. Rent, snyggt och modernt – precis som min kille vill ha det, och inte charmsunkigt – det som turister tycker är vackert och fotogent, men som är hemskt för de som faktiskt måste leva i eländet.

I Recife finns Amerikas äldsta synagoga. Den ska öppna klockan två och ja, den är väl mer ett museum än en synagoga nu för tiden. Den judiska församligen räknas till 2000 individer nuförtiden som i och för sig inte har så mycket att göra med de judar som kom hit på 1500-talet, men ändå. Efter en halvtimmes väntan kommer äntligen guiden – kvinnan som tänder ljusen i taket och ger en kort introduktionen i vad som finns i museumsbyggnaden som åtminstone är det ursprungliga huset eller kanske snarare – står där det ursprungliga huset stod.

Jag gör rundvandringen i museet/synagogan, och sen bär det åter till lägenheten. Det blir räkor i gräddsås med pasta till middag. Stora fina räkor!

En timme på takterrassen. Eftermiddagssolen är inte så stark.

På kvällen hämtar vi ut en hyrbil. Vi ska ha den ett dygn. Åka till stränderna utanför stan. Innan rundresan avslutas och vi flyger ner mot Sao Paulo. Men det är imorgon.

Färska friterade piroger blir lagom till kvällen

Först äter vi lite pirog på brasilianskt vis ute på gatan och dricker juice från sockerrör. Vi är nu på Boa Viagem, strandremsan söder om gamla stan, där de höga hotellen och lägenhetskomplexen ligger rad i rad vid stranden där man får sola men inte bada. Min kille kommenterar vad söt juicen är. Visst, det är ju faktiskt juice på socker! 

Taggad med: