Måndag: På morgonen lägger fartyget till i hamnen. Helgen i Helsingfors är över. Gamla vänner, nya bekanta, alltid trevligt. Helsingfors är definitivt en stad att åka tillbaka till. Å andra sidan, de flesta städer är ju det.

Hemma förbereder jag mig till den intervju jag ska ha imorgon. Två stycken faktiskt. Jag går en sväng till Hallunda. Köper grönsaker.

Tisdag: Läser på, läser på, läser på. Försöker intervjua mig själv. Sen blir det två samtal. Om mig, om jobb, om omställning. Om språk. Jag är inte van vid sådana intervjuer. Jag söker ju iofs inte jobb heller. Men när möjligheten plötsligt kommer, varför inte?

Dammsuger. Vattnar blommor. Vad mycket jobb det är ibland att ha lägenhet.

På kvällen kommer min kompis med pojkvän på besök. Vi har inte setts på länge. Han har varit utomlands, så har jag. Jag gör middag. Vegetarisk pakistansk meny. Dahi bhalla – linsbullar med potatis och kikärtor i yogurtsås. Pakistan är mitt favoritland när det gäller mat. Åtminstone ett av dem. Det mesta av tiden går åt till att göra chutneys. Utan dem, såserna, smakar inte maten så mycket. Mixa koriander. Koka tamarind. Googla kryddnamn. Svart salt!

Onsdag: Lucia. Min kalender är blank. Noll. Inga möten, inga samtal. Vad underbart skönt på något sätt.

Får för mig att jag ska julpynta, fast det har jag även funderat på förut. Blir det julpynt? Nej.

Ett brev på posten. Julklapp från en av mina resenärer. Vad roligt! En bok som hon pratade om. En bok på norska, skriven för ett bra tag sen, men fortfarande aktuellt på sitt sätt. Ibland kan jag läsa böcker bara för att jag gillar språket. Hur författaren låter meningarna komma en efter en, hur de funkar ihop. Jag läste en gång att det viktigaste i en text är inte orden, utan tystnaden. Pauserna. Det är något jag ofta funderar på när jag skriver blogg. Hur läsaren hör min text inuti sitt huvud. Är det olika från hur jag läser, hur jag hör min text?

Skriver och publicerar ett blogginlägg om Jerevan. Äter fiskbullar i currysås med knaperstekt bacon. Tittar på norsk krim på nätet. Dricker en taxfree-öl.

Torsdag: Hämtar fram julgrejer från förrådet. Hittar den lådan jag inte hittade förra året. Längst ner, längst in.

Går med några prylar till Stadsmissionen. Jag har för mycket, helt enkelt. Lämnar Stadsmissionen med en taklampa till hallen. En plafond till 60 kronor som dessutom inte var ful.

Förjulsmys hos Katarina. Resebloggaren som skriver Äntligen Vilse. Vi är åtta resebloggare totalt. Dricker glögg, äter vårt alternativt julbord där vi alla haft med en maträtt. Inte att min pakistanska nudelgröt blev den mest populära efterrätt direkt. Småkakorna med nötter gick dock åt. Trevligt var det oavsett – att prata resor en hel kväll.

Fredag: Julpynta. Montera plafonden. Den funkar som den ska och får väl bli veckans fynd då.

Ringer vårdcentralen. Mitt finger som jag skadade för länge sen är inte bra. Fast nej. För att få tid måste man ringa klockan åtta på morgonen. Prick. Inget annat. Tider för nästa vecka kan inte bokas i förväg.

Går till Stadsmissionen med ännu mer grejer. Andra grejer hamnar i grovsopsrummet.

Jobbet jag sökt och som jag skrivit lite om. Jag har av mig. De hör av sig. Det blev inget jobb. Å ena sidan tråkigt. Å andra sidan, nu kan jag fortsätta planera mitt liv som jag egentligen hade tänkt. Det är inte fel det heller.

På kvällen är jag bara hemma. Chattar lite. Planerar kommande resa. Om ett par veckor ska jag till Brasilien. Lägger mig klockan 11. Sover i 10 timmar.