En dag att skriva hem om

Bussen till Bahawalpur. Ingen flygande matta direkt men tankarna går till tusen och en natt. Musikvideos på urdu och indiska. Hits från 1980-talet.

Klockan blir 01:00. Min vän Awais och jag är incheckade på Police Club – polisens eget guesthouse i stan och ett av två ställen där utlänningar får bo.

Det blir morgon. En man fimpar sin cigarett på golvet bredvid den säng där jag nyss har vaknat. Han ska kolla mitt pass. Vi får frukost på sängen – kanske den enda lyxen på härbärget. Mest för att här inte finns frukostsal.

Vår guide kommer. Sohail är en kontakt jag fått genom sociala medier. En medelålders till äldre man som skriver bättre engelska än han pratar. Men han är trevlig så det räcker och kör bra.

I Bahawalpur får inga utlänningar gå runt själva. Stadens attraktioner och sevärdheter är stängt för utlänningar. Fråga inte varför.

Målet för dagen är Derawar. Ett fort eller fästning, mitt i öknen…


Efter två timmar når vi målet. Där går vi runt i två timmar. Nästan ensamma. Med fem poliser. Uniformerade. Med vapen i hand.

I södra Punjab här jag är nu ska utlänningar ha poliseskort. För deras egen säkerhet. Sägs det… En upplevelse absolut. Selfiepoliser. Exotiskt.


Sen fortsätter färden. Uch Sharif nästa. En liten stad med stora mausoleer. Historiska. Gamla. Jag får återkomma om detaljerna sen. Nu när jag skriver sitter jag i en buss. Här blir det inte tid med faktakoll.


Tillbaka några timmar. Efter Uch Sharif börjar äventyret. Bahawalpur. Polisen vill ha mig kvar. Gärna till imorgon. Det är mörkt. Utlänningar har utegångsförbud. Tydligen.

Polisen ska ansvara för min säkerhet. Då ska det också vara säkert. Efter nästan två timmars förhandlingar får vi lämna polisens lilla övernattningsställe där vi nu är. Med poliseskort till busstationen. Nya nästan två timmar till bussen går. Polisen är med oss. Bara tre av dem den här gången. 

Elitpoliser kallas de. De har simmat 12 timmar i havet. Varit bland ormar i djungeln. Säger de i alla fall. Tre av dem behövs för att se till att jag kommer på rätt buss till Lahore.

Bussen är en halvtimme försenad. Ankommer så. Jag sitter längst bak. Vi kör en halvtimme. Bussen stannar. In kommer en polis. Hälsar mig i hand. Bussen har problem. Tydligen är vi fortfarande eskorterade. Bussen från Bahawalpur…

Taggad med: