Södra Armenien tur retur

Armenien är inte bara Jerevan. Därför åker vi två dagar söderut. Naturen, de gamla kyrkorna blant bergen, men även molnen, ljuset, det är sådant som gör en resa söderut längs vägen, som går ända till Iran, sevärt.

Till Iran ska vi däremot inte nu. Avfärd 08:30. Vi stannar vid Khor Virap. Att komma några minuter innan de andra turistbussarna är guld värt. Inte för att vi kommer ha Khor Virap helt för oss själva, men nästan. När vi lämnar kyrkan med berget Ararat i bakgrunden har bussarna kommit.


Vi fortsätter mot Noravank, även det en kyrka, fast den ligger uppe i bergen och vägen hit är smal. Både Khor Virap och Noravank är vykortsmotiv som enkelt kan göra som dagsutflyt från Jerevan. Vi ska dock ha övernattning.

Iranska turister klättrar upp i kyrkan vid Noravank

Vi besöker sen en grotta där man hittat världens äldsta sko, och hälsar på Ruben som gör korsstenar. Khachkar som korsstenar heter på armeniska är en lokal tusenårig tradition och ett unikt hantverk. Något för mig att skriva mer om sedan. Jag känner dessutom Ruben sedan tidigare. För varje år utökar han sin lilla businnes. Frågan är bara hur stor en korsstensmarknad kan bli? Eftersom jag varje år tar resenärer till Ruben och det ökar hand omsättning ger Ruben mig en present. Jag får välja en korssten. 

Korsstenar vid Noravank

Vägen går vidare. Lunch, stopp på posten och sen en av mina favoriter, Karahunj. Inte för att utgrävningen i sig, men för platsen. 360 graders utsikt. Det har man inte överallt, men här finns det, i det mångtusenåriga armeniska Stonehenge där man tror ett observatorium har legat. Man kan låta fantasin spela fritt i eftermiddagsljuset. 

Karahunj

Vi ankommer Goris, äter en enligt mig heller smaklös måltid på hotellets restaurang. Tur att inte alla middagar måste vara kulinariska upplevelser. Med några av mina resenärer dricker vi fruktvin i hallen på hotellet. Småpratar om dagen som varit, allt och inget.

Nästa dag. Khndzoresk är en grottstad som lämnades på 1950-talet när kommunismen tyckte att grottstäder var lite väl old fashion. 

Utsikt över grottorna i Khndzoresk

Vi går ner trappor, över en hängbro och ser lite närmare på grottorna. Det märks när man går på en hängbro. Tur att det inte blåser.


Efter denna start på dagen bär det vidare mot Tatev, ett gammalt kloster dit det nu går en linbana som kallas Wings of Tatev. Och lite som att flyga känns det nog när vi åker de 6 kilometrena på 12 minuter som det tar att komma till klostret som nu renoveras. Utsikten är kanske roligare än själva kyrkan?




Vi äter god lunch hemma hos en familj. Inte för att vi ser så mycket till familjen, men maten är det inget fel på. Alltid roligt med mjölksyrade grönsaker. Blomkål färgat med rödbetsjuice för att nämna något.


Efter maten bär det egentligen bara vidare tillbaka till Jerevan. Samma väg som vi kom. Toalettpaus. Fotopaus när solen går ner vid Ararat.


Vår lokalguide Gayane poserar

När vi kommer fram till Jerevan har det redan blivit mörkt. Imorgon är sista dag i Kaukasus.

Taggad med: