6 juli. En morgon i Karakol. Lite administrativa problem. Sådant som händer men då gäller det att ta itu med det innan dagens program. 

Efter 90 minuter i bil är börjar vi vandra. Ett par timmar i en dal som kallas Maisaz. Vandringsvägen ligger framför oss.

Det är trevligt att se alla blommor. Lokalguiden visar mig någon vild cannabis. Jag känner dock igen den som brännässla. Ett par timmar går vi längs denna gamla väg österut som sovjeterna byggde på 1980-talet. Här fanns lite enklare jordbruk, vi är trots allt på 2700 meters höjd, men bra väg skulle de ha. Vägen är kvar fortfarande.

Vi åker tillbaka till Kakarol. Äter dunganska nudlar till lunch. Dungankineserna hittade en tillflyktsort här på slutet av 1800-talet. I hemlandet förföljdes de. Matkulturen lever ännu kvar. De har även en moske som vi ska besöka. Det får dock bli imorgon. Idag hinner vi med marknaden och lite shopping. Inte ska det bli för stressigt heller.

7 juli. De flesta dagar börjar vi 08:30. Idag börjar vi 08:00. Vi ska besöka både moske och ryskortodox kyrka samt vandring i Djeti Oguz-dalen innan det bär vidare mot den lilla orten Tamga där lunchen väntar.

Mosken påminnet mer om ett kinesiskt tempel än en moske. Kyrkan har dock en rysk prägel över sig. Inne är det gudstjänst och tysta tittar vi på hur gummorna böjer sig och rör vid marken och hur prästen säger halleluja med mässande, monoton röst.

Vi vandrar sen i Djeti Oguz. Ingen svår vandring men lite lätt promenad fast det går både uppåt och neråt. Alla kan följa med utan större svårigheter.

Vi gör några fotostopp. Når Tamga innan lunch. Ska bo två nätter på ett guesthouse. Lite ute i ingenstans men trädgården är värt ett fotoreportage i sig. Det får bli sen.

Nu åker vi till stranden. Två timmar med sol och bad och för min del, en alkoholfri öl och lite lokalproducerat chips.

Nu gäller det att planera inför nästa dag. Även om programmet egentligen är klart sedan länge finns det att göra. Efteråt middag och kallrökt fisk som tilltugg till en riktig kall öl. I säng redan kl 21:30.