En roadtrip utom det vanliga beger jag mig ut på. Tillsammans med 6 svenska resenärer ska jag åka Pamir Highway. Som färdredare längs afghansk-tadzjikiska gränsen. Upp i bergen på 4000 meters höjd. Över gränsen till Kirgizistan. Det är nu att de riktiga äventyren börjar och ingen av oss vet väl egentligen vad som väntar. Jag är färdledare för Världens Resor som arrangerar resan för andra gång. För mig blir det första gång i Pamir.

Vi börjar dock i Dushanbe. Huvudstad i Tadzjikistan. Trådbussarna går längs stadens huvudgator. Presidenten vinkar till oss från otalliga affischer. Den staden som engång inte var mer än en måndagsmarknad, därav namnet Dushanbe som betyder just måndag. Nu är den huvudstad i ett persisktspråkligt land med några av världens högsta berg. Dit ska vi.

Vi besöker Hissarkomplexet, en gång residens för Emiren av Bukhara. Innan ryssarna kom var Tadzjikistan under Bukharas kontroll. I Hissar finns numera mest rekonstruktioner kvar.

En sovjetisk mosaik pryder den gamla tobaksfabriken. Det låter sig inte göra nu, men en omvisning här vore roligt. Mosaiken imponerar dock tillräckligt på mig.

Vi får inget färskt bröd till lunch. På grund av Ramadan säger de. Strunt säger jag och går ut och köper färskt bröd. Pinsamt för restaurangen. Annan var det grillade köttet gott.

Vi promenerar längs huvudgatan. Vi är trötta. Vi landade trots allt 03:30 den 19 juni. Vi förtjänar vila nu.

20 juni. Den lokala marknaden. Bröd, körsbär, meloner. Maja ger oss ett bröd i present. Så är det på marknader. Vänligt. Trevligt. Vi smakar på frukter och nötter. Vispad äggvita med socker. Typiskt för Ramadan får jag veta.

Vi åker buss runt i stan. Ser antikens museum med Centralasiens största Buddhastaty. Några gamla krukor. Dödskallar. Sen Tågstationen. Världens näst högsta flaggstång. Promenerar i parker. Kollar in statyer och sovjetiska mosaiker.

Ledig tid på eftermiddagen. Vi är några stycken som tar en öl i i parken utanför operan. Där finns en uteservering. Fem kronor halvlitern.

Lite tid på hotellet. Vila. Äta godis. Dricka aprikosläsk. Middag på persisk restaurang som dock inte har persisk mat på menyn. Det vill säga, de har knappast något av det som står på menyn. Fast de har pizza och jag beställer till alla. En pizza till 2-3 personer säger servitören. Icke. Den räcker knappast till en. Vodka för 25 kronor flaskan. Jag är försiktig. Jag är trots allt på jobb. 

Tillbaka på hotellet. Imorgon börjar allvaret. Äventyret. Imorgon lämnar vi Dushanbe. Vi åker mot Pamir.