Samarkand är en gammal stad. 2500 år. Eller var det 2700? Ryssarna kom hit på 1860-talet och även idag, 26 år efter att Uzbekistan blev självständigt land, finns det ryssar kvar.
Idag är ledig dag. Den som vill följer med mig på promenad i just den ryska delen av staden. År 1912 byggdes den rysk-ortodoxa kyrkan.
En gammal Volga-bil står lämpligt nog parkerat utanför. Inne sjunger kören. Kvinnor tänder ljus. Det är söndag förmiddag och en gång i tiden har kyrkan haft betydligt fler besökare än nu.
Jag frågar om vi får fotografera inomhus under gudstjänsten. – Självklart, är svaret vi får.
Kristus är uppstånden
Vi går vidare. Till GUM. Det förra detta statliga köpcentret. Kläder, väskor, elektronik, smink och prylar till hemmet. Tavlor med bilder från Mekka. Och dollar…
Kan någon förklara denna tavla för mig?
Sen äter vi glass i parken. Nästan 5 kronor för en glass. 6 kronor för en öl på uteserveringen. Sen är promenaden slut. Vi går åt olika håll. Nu är det ledig tid, även för mig.
Jag köper några tallrikar till min uzbekiska servis samt lite kryddor och en “deg-förbättrare”. Vad det är vet jag inte men något att ta reda på när jag kommer hem.
Nu kvarstår bara promenaden tillbaka till hotellet. Längs gator med tsarryska tegelfasader. De har sin charm men är svårfotade. Eller så är det bara mitt 35mm objektiv som inte är särskild lämpligt för arkitekturfotografering.
Nu vila på hotellet. Pappersarbete. Bildredigering. Läsa på inför fortsättningen av denna Centralasien runt-resan. Imorgon tar vi tåget till Tashkent.
Kommentera