Visum till USA – har varit i Iran.

img_4252-1

Vi är några stycken som numera behöver visum till USA. Förut kunde vi resa till USA med ett ESTA-dokument, det papper som gör att man som bland annat skandinaver kan åka visumfritt till USA. Sen drygt ett år tillbaka är det däremot annorlunda.

Har man under de senaste fem åren besökt Iran, Irak, Syrien eller Sudan, behöver man nämligen sedan ungefär ett år tillbaka visum till USA. December 2015 kunde jag utan problem och utan visum semestra i Florida. Någon månad senare var det stopp.

Iran är ett land som satsar på turism. Det kan väl sägas att de har en turistboom just nu. Missuppfatta mig rätt, det är inte många turister i Iran. Dock är de flera nu än bara för till exempel år 2011 då jag besökte Iran första gång.

Alla som på senare tid har besökt Iran behöver alltså visum till US., Gör man allt rätt är visumet egentligen inget större problem. Det gäller bara att lyckas göra allt rätt. Det är inte det enklaste i världen.

Såhär gjorde jag:

Först gäller det att fylla i ett så kallat visumformulär DS-160. Massor av härliga frågor som potentiella hemskheter jag kunde ha varit med om, olika förbrytelser mot mänskligheten som jag eventuellt har gjort. Har man inte gjort några sådana kan man med gott samvete svara nej på frågorna här. Det finns också frågor om vilka länder man har besökt de senaste fem åren, så för mig som resebloggare och färdledare var det bara att börja räkna. Det viktiga var dock att få med Iran – själva anledningen till att visumet behövs.

Det gäller även att ha en passbild av sig själv på datorn. Detta ska digitalt bifogas ansökan. Inte får den vara för stor, samtidigt måste skärpan vara bra. Computer says no i fall något är fel, och hos mig sade datorn nej rätt många gånger innan jag fick till det. Det tog säkert en timme. Tålamod!

När väl DS-160 är klart gäller att betala. 160 dollar kostar ett visum till USA för oss skandinaver som varit i Iran, men då gäller också visumet i tio år. Man får åka in och ut hur många gånger man vill. Däremot får man ju inte stanna hur länge som helst, men så är det ju även med ESTA.

När betalningen, som för övrigt kan göras med vanligt bankkort men inte kreditkort, gått igenom, kan man beställa tid för intervju på ambassaden. Och nu kommer det viktiga: läs igenom alla små detaljer om vad du behöver ha med till intervjun. Ivrig som man är, eller som åtminstone jag var, tryckte jag på första och bästa tid i deras online bokningssystem. Man skulle ju bara ha med sig sitt pass, printa ut sitt DS-160-schema, ta med en passbild (även om man digitalt skickat in den), kvitto/utskrift på att man betalat sina dyra pengar och sen ett personbevis 120 med alla relationer som du printar ut på Skatteverkets hemsida. (När jag sökte visum fanns inte personbevis 120 tillgängligt online utan fick beställas per post. Det gjorde att jag var tvungen att ändra intervjutid vilket inte var det enkaste, och att allt höll på att gå åt skogen och att jag nästan inte fick visum till USA.)

Sen intervjudags. Här hade jag förberett mig på alla möjliga frågor. Man får säga allt som det är, jag gissar att de vet det mesta om mig ändå. Gott om tid får man ha, för det tar ett tag att komma in genom ambassadens säkerhetskontroll. Faktiskt så lång tid att de flesta kan glömma sin förbokade tid. Jag hade tid en måndag morgon kl 09:15. Klockan hann bli 11:00 innan det var dags. Jag kallades in, var förberedd på att berätta om mig själv, vem jag var, vad jag gjorde, jobbade med, släkt och relationer, utbildning, och självklart, min resa till Iran.

En trevlig kvinna ställer några frågor. När tänkte jag åka till USA? När var jag i Iran senast och varför? – Okej, din ansökan är godkänd, du kommer få ditt pass på posten inom en vecka.

– Tack, säger jag nästan lite förfjamsad. Näst intill besviken när detta som skulle bli en höjdpunkt i min visumkarriär bara varade i uppskattningsvis 45 sekunder. Vilken intervju!

Men godkänd blev det, och tre dagar senare låg passet i brevlådan.

Taggad med: