Hur man (nästan) inte får visum till USA

Ibland skäms man över att något kan gå så fel. I alla fall nästan fel. När man sitter där och tror att man lika gärna kunde ha eldat upp tusenlappen. Eller sakta rivit sönder den. Det skulle definitivt varit mer stimulerande än det här. Det känns som ett totalt fiasko.

Jag skriver mail och ringer samtal. Jag måste vänta några dagar på att få kontakt på nytt. Just väntandet är det värsta. När man går där i avvaktan. Kommer få ett svar som bara kanske går i ens favör. Jag vill egentligen inte ringa. I telefonen ska jag behöva framställa saken på ett visst sätt. Riktigt nog ett sannings- och faktabaserat sätt, men ändå. Jag har aldrig varit särskild förtjust i att ringa.

För att göra en lång historia kort: En kompis frågar om jag vill följa med till karnevalen i Jacmel i Haiti. Resan är lång och det kostar pengar, men när åker man annars till Haiti? Resan för min del blir numera tveksamt av, men flertalet flyg till Haiti går ofta via USA. Jag är en av de som numera behöver visum till USA. Inte för att jag är född i t ex Iran, men för att jag har varit i Iran de senaste fem år. Typ som norska förra detta statsministern Bondevik som blev stoppad och förhörd när han skulle in i USA. Han hade också varit i Iran, han hade dock diplomatpass och släpptes efter ett tag. Det skulle numera inte hända med mig.

Därför måste jag nu till skillnad från förut ansöka om visum. Jag fyller i visumformuläret DS-160. Försöker följa alla procedurer, svara på alla frågor. Jag betalar 160 dollar som är avgiften för ett amerikanskt tioårigt multivisum. Beställer en intervjutid så snabbt det går, och här gör jag det katastrofala misstaget:

Jag beställer intervjutid vid ambassaden utan att läsa vad jag behöver ta med mig, nämligen ett så kallad ”personbevis 120 med alla relationer” från Skatteverket. Detta bevis kan inte bara skrivas ut från nätet när man är inloggad hos de offentliga myndigheterna utan måste beställas.

Som tur är kan man ändra sin intervjutid online på ambassaden och jag gör det, fyra dagar fram i tid. Jag söker på Skatteverkets hemsida efter personbevis 120 och hittar det som kallas familjebevis, ett bevis som ambassader ofta vill ha. Dessa måste alltså skickas per post och jag beställer på måndag.

Inget i posten tisdag.

Inget i posten onsdag.

Hmmmm, vad gör jag nu? Jag måste ändra tid igen hos ambassaden, men det går inte längre. Jag loggar in och ser min betalning, min ansökan, men jag kan inte ändra tiden. Jag ringer ambassaden. – Det går inte att ändra tid mindre än 24 timmar före besöket. – Jaha? Det stod ju ingenstans.

–Kan jag ändra per telefon då? –Nej, det går tyvärr inte.

–Kan jag komma förbi på torsdag men återkomma med personbeviset? – Nej, då kommer du få avslag på ansökan.

Det bästa är att låta bli att komma. Då ska jag kunna logga in efteråt och beställa ny tid.

Jag skriver ändå ett mail och stort sett återupprepar det som blev sagt i samtalet, eller åtminstone hur jag uppfattade det som blev sagt i samtalet.

Torsdag dagtid kommer personbeviset från skatteverket i posten. Min intervjutid var torsdag morgon. Jag öppnar kuvertet, och jodå, det ligger familjebeviset, men ingenstans står det 120. Jag ringer skatteverket. Personbevis 120 ligger inte på listan över de personbevis man kan beställa från Skatteverket nämligen, och även om man googlar eller söker på Skatteverkets hemsida, kommer det inte fram hur man får det. Per telefon får jag däremot veta att det måste beställas just per telefon. Det slutar med att jag fysiskt skyndar mig till Skatteverkets närmaste kontor, står 40 minuter i kö för att sen på två minuter få mitt efterlängtade bevis.

Jag loggar in för att se om jag kan ändra tid hos amerikanska ambassaden. Alla mina uppgifter är raderade. Inbetalningen, alla svar på alla frågor som jag fyllt i. Allt. Som om jag aldrig ens påbörjat min ansökan. Jag är för upprörd för att tänka på något annat. Skulle jag ringa ambassaden nu skulle det vara i affekt. Ingen bra lösning.

Jag tänker att jag inte kan göra särskild mycket just idag oavsett, utan väntar till dagen efter. Försöker tänka på något annat tills dagen efter.

Fredag. Jag vill maila ambassaden. Inte alls sugen på att ringa. Men ändå, jag behöver svar, jag har betalat 160 dollar. Tryck ett för svenska. Tryck fyra för att komma till… Du kan även hitta information på h t t p s kolon snedstreck snedstreck, också vidare också vidare. Minuterna går.

Till slut, en kvinna lyfter luren.. Hon hittar mig i sitt system. Jag har stålsatt mig. Förklarar situationen. – Jag pratade med er kollega (namn) i onsdags… Jag trodde jag skulle få personbeviset från Skatteverket i tid, osv osv.

-Men då fixar vi en ny tid till dig. Vi har ledigt måndag klockan….

-Det går jättebra, svarar jag. Tack så hemskt mycket. Fem kilo lyfts från mina axlar. Tusenlappen finns kvar ändå, och imorgon ska jag på intervju!

Taggad med: