Årets värsta resemisstag


Att jag för tio år sedan stod som en idiot utan pass på Arlanda är en sak. Jag missade mitt flyg till Nice, åkte hem igen, drack en flaska franskt vin och förlät mig själv för mitt slarv. Att jag för två veckor ankom London utan adapter till de brittiska vägguttagen är heller ingen större sak. En resebloggarkollega var snäll och kom mig till undsättning med sina två. Slarvigt av mig dock. ”Ju mer man reser, desto slarvigare blir man”, säger Karin Wallén på tidningen Vagabond. Det finns nog en viss sanning i det.

Jag planerar en resa till Pakistan. Lahores färger, dofter, smakar och helgedomar lockar, och så människorna förstås. Jag köpte biljett och fixade visum. Returbiljetten valde jag att låta gå ut från grannstaden Amritsar. Båda städerna ligger i provinsen Punjab, men Punjab är delat i två. Medan Lahore ligger i Pakistan, befinner sig sikhernas huvudstad Amritsar på indiska sidan av gränsen.

Det är 50 kilometer mellan Lahore och Amritsar, och däremellan finns Wagah. Turister färdas dagligen över denna världsberömda gränsövergång där flaggorna tas ner på eftermiddagen och soldaterna marscherar med höga benlyft. De visar upp sig för varandra och publiken. Detta har numera blivit en turistattraktion. Vem som är störst, starkast, vackrast och duktigast i världen, Indien eller Pakistan?

Allt var klart trodde jag. Indien har ju numera elektroniska visum. En ansöker om e-visum på nät, betalar sina 48 dollar och efter något dygn är det klart. Jag får mitt visum, läser igenom, och det är då mitt hjärta missar ett slag, tiden stannar två sekunder och jag får ett fem centimeters haksläpp medan jag tänker att det måste vara något fel på nervbanorna mellan ögat och hjärnan – det jag läser kan inte stämma.

I indiska e-visum måste en fylla i ankomstort. Jag fyllde i Amritsar eftersom det är där jag ankommer, tänkte jag. Fast jag ankommer inte vid Amritsar utan vid Wagah, några kilometer bort. Mitt visum gäller bara Amritsar flygplats. E-visum till Indien gäller nämligen bara vid ankomst på ett visst antal flygplatser, och inte om man passerar en gräns till fots, tar tåget, bussen, båten eller annat färdmedel. Det upptäcker jag en vecka innan jag lämnar Sverige. Jag måste ha ett vanligt visum.

Indiens ambassad har ett särskilt kontor i Stockholm, Cox & Kings Global Services. De tar hand om alla visumärenden, förutom e-visum. Jag ringer. De kan inte hjälpa, jag får kontakta indiska ambassadens visumavdelning. Jag ringer. Ambassaden är mycket trevliga i telefon. De förstår mitt problem. Men att göra om mitt e-Visum till vanligt turistvisum går inte. Att få ett helt nytt turistvisum på den tid som kvarstår går heller inte. Idag är det måndag och till fredag kommer inget visum hinna bli klart. ”Vi beklagar, men tyvärr kan vi inte hjälpa dig”.

Alternativen som kvarstår är alltså ett. Eller snarare tre:

  • Att flyga de 50 kilometerna mellan Lahore och Amritsar. Det kan göras på 10 timmar, via Dubai, och kostar dryga 3000 kronor.
  • Att skippa Indien helt och få det resebolag jag köpt flygbiljetten från att omboka min retur, alltså flyga hem till Sverige från Lahore. Det kommer kosta dryga 3000 kronor.
  • Att köpa en helt ny biljett, envägs, från Pakistan till Stockholm. Även det kommer kosta dryga 3000 kronor.

Nu kvarstår det bara att se vilket alternativ jag väljer. Slarvigt kan jag i alla fall lugnt kalla det.

Vilket resemisstag är ditt värsta?

Kategorier:Uncategorized

7 kommentarer

  1. Haha. Måste älska. ”Jag får mitt visum, läser igenom, och det är då mitt hjärta missar ett slag, tiden stannar två sekunder och jag får ett fem centimeters haksläpp medan jag tänker att det måste vara något fel på nervbanorna mellan ögat och hjärnan – det jag läser kan inte stämma.”

  2. Vad tråkigt, lider med dig! Jag missade mitt plan med ett helt dygn en gång. Fråga mig inte hur jag lyckades med detta? Var i Bangkok i en månad och hade förvarat min biljett i värdeskåpet. Det var först på flygplatsen jag tittade på biljetten och upptäckte att jag skulle ha flugit hem dagen innan.

  3. Usch vad trist! Men tur att du upptäckte det nu i alla fall, och inte när det redan var ”för sent”…

  4. Å nej… Ja lätt att göra såna missar, men jobbigt att rätta till dem. Flyga via Dubai kanske är det minst tråkiga alternativet? Min värsta miss? Jag vet faktiskt inte… Kanske att boka en flygbiljett till Nairobi precis när de skulle ha val (som blev mycket våldsamt med 1000 döda och en miljon på flykt)? Kommer undvika val i fortsättningen …

  5. Röstar personligen på det första alternativet (Dubai)! Kan ju knappast bli annat än en upplevelse, och inte dyrare heller.

  6. Mm det suger verkligen men 3000 är inte hela världen. Jag tappade en sak på induktionshällen för att par dagar sen, det kostade också 3000 plus en halv dag. Det är bara att köra på. Om man fokuserar för mycket på misstaget är det en risk att man hamnar i en ond spiral. Jag skulle välja dubai – alternativet. Vi gjorde en ordentlig resetabbe när jag var 22. Vi var i ulaan bataar, hade bokat flyg och två veckors boende i yurta med ridning varje dag. Vi gick på en klubb och drack alldeles för mycket vodka dagen innan. Hade verkligen skitkul. Då. Taxin skulle hämta oss tidigt på morgonen. Vi hörde inte utan vaknade flera timmar senare. Vad vi gjorde = vi hade inte tillräckligt med pengar för att boka en till resa så vi hängde bara i ulaan och bokade en en dags ridtur istället. Det sög verkligen. Det finns på kartan att åka tillbaka en dag och göra den där resan fast när barnen är lite större.

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: