Dörr i Algeriet. Foto: Johnny Friskilä

Jag går längs gatorna i huvudstaden Alger. Det är december, kallt och jag beundrar arkitekturen. Fasader, namnskyltar och husnummer, dörrar – några är öppna andra är stängda. Husen är gamla, från den franska tiden, vissa renoverade och vissa inte. Dörrarna, vare sig de är öppna eller inte, berättar sina historier, är äldre än de människor som nu bor här.

Det är tacksamt att fota dörrar. De fyller en viktig funktion i huset, de kan vara vackra, och de passar perfekt innanför ramen av kamerans objektiv. Kameran på högkant, och där har du bilden! Jugenddörrarna, eller ska jag kalla det Art Noveau, med sina snirkliga och avrundade former och detaljer i trä. Smidesjärndörrar med mänskliga gestalter – påkostade detaljer från den gång fransmännen lät uppföra dessa hus, den gång Algeriet styrdes av herrar utifrån.

Nu står de kvar som ett minne från den gång. Jag skulle kunna ta en heldag i Alger och bara fota dörrar. I Oran också för den saks skuld, Oran – landets näst största stad och dessutom hemstad till den franska författaren Albert Camus. Jag undrar vad som kommer hända när människorna här får mer pengar. Då kommer dörrarna bytas ut. Det behövs kanske – för de som bor här. Inte skulle väl jag vilja bo i ett slitet, nedgånget ruckel bara för att en fotograf tycker det gör sig bra på bild. Jag går längs gatorna i Alger. Det är december och jag fotar dörrar.