Det är kanske inte alla som drömmer om att resa till Pakistan. Själv hade jag inga sådana drömmar, men en kompis skulle dit och jag kunde få följa med. Men när jag fick mitt visum någon vecka innan avresa meddelade min vän att han inte fått sitt. I december 2016 åkte jag därför själv själv till Pakistan. Biljetten var ju redan köpt och betalt.

Jag bodde hemma hos folk som jag kommit i kontakt med över nätet. De visade mig runt i olika delar av det stora landet. Lahore, Islamabad, sen åkte jag själv tåget ner till Hyderabad och Karachi där jag också mötte gästfria och trevliga människor. Faktiskt så trevliga att jag året efter, 2017, bestämde mig för att åka tillbaka. 2018 blev det tredje gången gillt och jag hade nu besökt de allra flesta delar av landet.

Storstaden Lahore blev utgångspunkt för resor till helgonstaden Multan och pashtunska Peshawar nära afghanska gränsen. Från huvudstaden Islabamad åkte jag Karakorum Highway till kinesiska gränsen. Den kryddiga maten, shoppingen som är lokal, hjälpsamma människor och den varierade naturen, ja det låter som en kliché för vilket land kan inte stoltsera med det? Fast Pakistan är i en klass för sig själv.

Tillsammans med reseföretaget Världens Resor skapade jag därför Nordens, vad jag vet, första gruppresa till Pakistan. Sen kom Corona och resan blev inställd. Jag hoppas dock att i framtiden få åka tillbaka. Antigen privat eller professionellt. Aldrig hade jag drömt om att resa till Pakistan. Nu drömmer jag om att resa tillbaka.