En dagspromenad i Helsingfors


Paraden för Försvarsmaktens fanfest

Senatstorget

På platsen nedanför trapporna upp till den vita domkyrkan marscherar soldaterna. Det är avspärrat. Militärpolis i signalgula västar över grågröna kamouflageuniformer vaktar. Kläderna blir en nästintill schizofren kontrast. Kamouflage ska dölja och signalgult synas. Min dagspromenad i Helsingfors har börjat!

Dagen innan åkte jag från Stockholm. Kryssningsfartyget Silja Symphony lämnade Värtahamnen. Vi seglade förbi militärfartyg. Marinövningen Baltops 2022 pågår nämligen. Min tanke var därför att det är på grund av denna övning som också Finland visar upp sin försvarskapacitet.

Men icke. Det jag blev åskådare till var Paraden för Försvarsmaktens fanfest. Trupper från Armén, Marinen, Flygvapnet, Försvarshögskolan med mera. 1600 personer, över 40 fordon och 15 luftfartyg, enligt Försvarsmaktens hemsida. En imponerande föreställning, även om jag nog tycker att vi, när jag tjänstgjorde i marinen, var bättre på att marschera i takt.

Från Senatstorget till Haganäs

Via Uspenskijkatedralen. Denna rysk-ortodoxa domkyrka ligger på en höjd längst västerut på Skatudden. Det är nära att gå. Utsikten härifrån är storslagen. Efter några foton av både kyrka och stadspanorama går jag vidare. Upp längs Norra kajen, med utsikt över Finlands isbrytarflotta i horisonten. Det är första gång jag promenerar just i de här delarna i stan.

På andra sidan av en bro ligger Hagnäs eller Hakaniemi som det heter på finska. Saluhallen är stängd för renovering. Här finns dock en ny, provisorisk. Souvenirer, blommor, kött och fisk. Servering, både utomhus och inomhus. Gratis toaletter.

I Hagnäs finns en del att se. Här, i ett hus nära saluhallen bodde Vladimir Iljitj Lenin några månader under våren 1917. En bit bort står Monumentet för världsfreden, en gåva från staden Moskva till staden Helsingfors år 1989.

Finnar gillar tydligen att bygge sina kyrkor på stadens höjder. Vid toppen av en kulle ligger Berghälls kyrka. Det pågår en begravning så jag får inte gå in. Fasaderna på funkishusen här pryds av stora blå-vita flaggor. Jag kan inte minnas detta flaggande tidigare.

Tillbaka mot Järnvägstorget

Jag korsar Långa bron och kommer till Kajsaniemi botaniska trädgården. Att staden på många håll har så nära till vatten är inget jag heller tidigare tänkt på. Finlands huvudstad påminner i mångt och mycket om Sankt Petersburg. Kanalerna, broarna, arkitekturen. Även trähusen vid ingången till botaniska påminner mig om grannen i öster. Så nära, men nu så långt bort som den aldrig har varit.

Järnvägstorget med tillhörande station. Min dagspromenad i Helsingfors fortsätter och nu börjar jag känna igen mig. Giganter i granit. Dessa skulpturer som håller upp sina lyktor. Byggnaden stod klar år 1919. Då hade Finland, efter tsarens abdikation varit självständigt i två år, med ett inbördeskrig som följd. Järnvägsstationen är utomordentlig. Nationalromantik på väg mot funktionalismen.

Nära finns Centrumsbiblioteket Ode. Nu pratar vi modernt. Och från takterrassen ser jag åter militärparaden och medborgartorget utanför är fylld av militära fordon av olika slag.

En annan utsikt får jag från takterrassen på tionde våningen på Original Sokos Hotel Vaakuna. Funkis-foajén är som en interiördesign-saga. Här skulle jag vilja bo. Om inte för annat så för att en solig dag ta en drink på terrassen, och regnig dag bara sitta i en av fåtöljerna i receptionen.

Tillbaka till fartyget

Än så länge har jag inte handlat något. Men i bottenvåningen på Sokos-huset ligger en stor mataffär. Senap och tre sorters finskt bröd får följa med. Därefter den närliggande Arkadia-byggnaden. Här finns ett Alko, alltså en av affärerna till den finska motsvarigheten til Systembolaget. Att jag går just hit beror på att det är en av de finare och mer välsorterade affärer. Det vill säga, här kan jag köpa ett georgiskt mousserande vin som inte finns på andra ställen.

Längs Fredriksgatan och Stora Robertsgatan finns småaffärer, design och second hand. Vid min förra vistelse köpte jag en stickad höstjacka här. Nu var tanken att kanske hitta en sommarjacka. Men icke. Istället kollar jag stegräknaren. 20 000 steg, 15 kilometer, 5 timmar. Silja Symphony väntar vid Olympiakajen. Det är dags att bege sig tillbaka till båten. Tack för denna gång. Tack för dagspromenaden i Helsingfors!

Kategorier:FinlandEtiketter:,

Kommentera

WP2Social Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: