Klockan är redan 17:00 här i Kirgizistan. Det är 13:00 hemma i Sverige. Dagens program är över för idag, ja middagen kvarstår förstås.

Jag ligger i sengen på ett trevligt turisthotell i staden Karakol och märker särskilt två saker som jag inte kände i morse. Jag pratar om solen och dammet. Båda tror jag är anledningen till att jag känner mig lite stel i ansiktet. Vilken av dem jag känner av mest vet jag inte. Måste duscha först. Då försvinner i alla fall dammet.

Från frukost på hotell med utsikt bar det iväg. Till dalgången vid den lilla orten Grigorievka. Här promenerade vi. Tre timmar längs grusväg, och ibland åkte en gammal moskvich förbi eller en importerat audi från Tyskland. Därav dammet.

Himlen var blå, och det blev även några hundra höjdmeter. 2387 meter över havet på det högsta. Högre än Sverige. På hur många vi började vet jag inte, men jag mätte i alla fall dagens vandring till 12 kilometer. Med vatten, gräs, blommor, kossor, hästar och får. Och sen de där bilarna.

Efter vandrigen lunch och möjlighet för bad. Museums- och moskebesök. Och nu ligger jag här. Två timmar innan middagen. Då hinner jag både blogga och duscha!