Jag fick goda nyheter. Gränsmarknaden blir av.

Här i Tadzjikistan, på gränsen mot Afghanistan är det nämligen ingen självklarhet. Vid minsta tecken på oroligheter stängs lördagsmarknaden. Den enda möjlighet för många afghanska landsbybor att köpa varor utifrån. Schampoo, tvål, tyg, böcker, öl. Allt sådant finns på gränsmarknaden lika utanför staden Khorog. Och här spenderade min grupp och jag förmiddagen, midsommardagen. Inga oroligheter alls.

Det var annars igår att vi ankom Khorog. I lagom tid till lunch. Sen en sväng förbi botaniska trädgården. Världens näst högst belägna sådana.

Jag fick sedan leta efter schnapps. Ingen självklarhet att hitta. Kryddad brännvin är för övrigt något obekant här. Lite konstigt faktiskt. Med tanke på alla sorters vodka som finns. Något som påminner om midsommar måste vi ju ha.

Min grupp och jag spenderade kvällen precis som jag även spenderade midsommarafton för två år sedan. På innegården till hotell Lal, med pizzor och vodka i små schnappsglas. Hotellet som vi bor på är nämligen också stadens pizzeria.

Tillbaka till idag. På marknaden möts tadzjiker och afghaner. Eller ja, egentligen inte. De som möts är folkslag med helt andra namn. Pamirer till exempel.

Jag gör några små inköp. De behöver pengarna. Prutar inte. Det är billigt ändå. En trumma av trä och getskinn. 40 kronor. Kvinnorna spelar. Jag tar några bilder.

Vi ska inte fota soldater eller andra i uniform. Både tadzjikiska och afghanska män patruljerar. Jag frågar ändå en man i afghansk uniform om det är okej att ta en selfie med honom. Jag ser att han blir glad när det frågor. Absolut. Fast som vanligt, på foton ska man se allvarlig ut.

Vår tid är över. Vi samlar gruppen för att fortsätta med att utforska Khorog. Eftermiddagen är ledig. (Internet för trögt för bilder. För trögt för att publicera alls… Här i Pamir… Därför publiceras det nästan en vecka för sent.)