Från roadtrip till Europride

Måndag 30 juli: Min morbror och jag börjar vår roadtrip. Eller snarare transportsträcka. Det är slut på Norge-vistelsen. Nu är det Sverige som gäller och vi kör de 77 milen det är mellan Narvik och Umeå. Passerar Riksgränsen. Det regnar på svenska sidan, vilket är lite ovanligt. Oftast är det i Norge att det regnar.

Lite vägarbete. Åker vidare. Renar på vägen – inget ovanligt det. Det gäller bara att ha koll, ha ögonen med sig.

I baksätet på bilen ligger en gammal pendelklocka som tillhört min mormors föräldrar. Den är nu min och den ger ifrån sig vibrerande metall-ljud när bilen kommer upp i 115 km/t. Som om klockan vill att vi håller fartgränsen, vilket vi gör, förutom vid omkörningar.

Vi lunchar på korv med mos på en bensinmack i Töre. På kvällen äter vi pizza i Umeå. De 7 kilon med frysta hjortron jag har med ligger i en termokasse i bilen. Hoppas de klarar av resan.

Tisdag 31 juli: Jag vaknar tidigt och bestämmer mig för att se lite av Umeå innan frukost. Jag promenerar i centrum, ser stan städas. Klar för en ny dag.

Åhlens ser ut som alla andra Åhlens. Här finns många hotell, både i de praktbygg som finns från slutet av 1800-talet, och i nyare konstruktioner. Att se historia genom en stads arkitektur är något jag gillar. Dokument från rika familjer och arbetarrörelser, modern storkapitalism.

Sen går jag tillbaka till hotellet, vi äter frukost tillsammans halv åtta om morgonen och tur är väl det, för klockan åtta ramlar det in en busslast resande pensionärer som inte bott på hotellet men tydligen ska käka frukost här.

Från Umeå till Stockholm är det cirka 65 mil. Dagen blir alltså kortare än gårdagen. Vi åker förbi Höga kusten, och för varje ny kommun vi passerar roar jag mig med att kolla upp hus på Hemnet. Både prisläge och hur de ser ut.

Bilens gps tycker inte riktigt om att åka igenom Stockholm för att komma till mitt hem i Norsborg. Den hittar alla möjliga ursäkter för att åka via Enköping och Strängnäs. Vid 5-tiden på eftermiddagen är vi framme. Min morbror ska köra vidare ännu kanske tre timmar, men jag är hemma. Mina hjortron är fortfarande delvis frysta.

Jag åker till en kompis lägenhet. Han är på semester och jag ska vattna blommor.

Onsdag 1 augusti: Det är skönt att sova, och sen vakna i egen säng. Jag vattnar blommor även hos mig, gör hushållssysslor, dricker kaffe med pulvermjölk eftersom jag ännu inte hunnit handla.

Jag svarar mail och gör annat pappersarbete som jag inte hinner göra när jag reser. Skriver längre texter som jag bara gör på dator och inte på telefon.

På eftermiddagen går jag till invigningen av Pride park. Priden har i och för sig börjat. Men idag öppnar Pride park. Det är flera år sedan jag varit i parken men i år är det lite speciellt eftersom det är Europride. Lite mer internationellt än bara vanlig Stockholm Pride liksom.

Parken är som jag minns den. Politiska partier, organisationer och kommersiella aktörer delar ut vatten, popcorn, och har olika tävlingar och annat där det gäller att tagga sig och dem i sociala medier, eller snarare Instagram, medan man gör ett eller annat som man annars knappast hade gjort.

Det måste vara nykterhetsrörelsen som bestämt pridepriserna för öl, och det funkar. 70 kronor för 33 cl betalar jag helt enkelt inte. Jag kollar på pizzorna som folk har köpt för 155 kronor och bestämmer mig för att heller vara småhungrig. Fast det beror mer på pizzorna än på priset.

Torsdag 2 augusti: På förmiddagen träffar jag en kompis. Annars är det skönt att bara vara hemma, utan några särskilda måsten förutom det att växterna ännu en gång ska ha vatten.

Det är varmt, varmt, varmt, och nu är nog faktiskt lägenheten inne varmare än luften ute. Om det här vore för 150 år sedan hade det blivit missväxt och emigration till Amerika eller norska kusten. Tur att det här är 2018 ändå och att vinterns kommande brist på mjölk och smör troligen kan kompenseras med import. Tur också för 150 år sedan att de skandinaviska båtflyktingarna faktiskt hade ett Amerika som tog emot dem.

På kvällen åker jag till prideparken och ser första del av schlagershowen. Jag får med mig Nanne Grönwall och en albansk kvinna samt Lill-Babs dotter. Jag åker dock tidigt hem eftersom jag nästa morgon ska prata i radio.

Fredag 3 augusti: Vaknar till alarmet klockan 06:00. Fixar håret, klär på mig och tar mig med tunnelbanan till Karlaplan, hittar Radiohuset och anmäler mig i receptionen 10 minuter innan det är dags.

Jag har nämligen tidigare i sommar, efter Metros reportage om mig (pdf i läken sida 4 och 5) kontaktats av P5 Radio Stockholm. Jag har fått några frågeställningar (hur står Stockholm sig som destination, tre orter som Stockholmare borde resa till) att förbereda, och blir kanske lite överraskad när frågorna jag får stort sett handlar om helt andra saker (om det att resa ensam). Men visst, jag har ju rest en del själv, det är trots allt inte så många som vill följa med till de destinationer jag åker till.

Om du vill lyssna på mig, lyssna här, 1t 26min ut i sändningen. Och ja, det är kul att prata i radio.  Bara synd att tiden går så snabbt.

Efter radion åker jag hem, käkar frukost, låter dagen gå sin gång innan det på eftermiddagen är dags för lite ambassadmingel. Eller nja, det är pridemingel hos holländska ambassaden där jag är bjuden tack vare min kompis Kenneth.

Kenneth och jag minglar loss, pratar med nya och gamla, med människor man kommer se igen och med människor man inte kommer se igen. Vinet är gratis och innegården till ambassaden som ligger längst ner i Götbacken vid Slussen är den perfekta mingelarena.

Lördag 4 augusti: Den stora paraddagen och jag ska på jobb. Det vill säga, jag har i många år gjort översättningar till norska för både holländska och arubanska turistmyndigheterna. Aruba ska nu representeras i paraden och vi är därför ett gäng på fyra stycken som ska göra det.

Det innebär att jag, med Aruba-t-shirt och flagga dansar till latinamerikanska rytmer från Rådhuset till Stadion. Vi går nämligen tillsammans med de latinamerikanska ambassaderna som har sin egen avdelning i paraden. En mycket bra avdelning att gå i måste sägas, inte för mycket folk och dessutom musik som verkligen går att dansa till!

Vilken stämning och vilken workout. Om jag pride-paraderade tre gånger i veckan kan man verkligen snacka om träning! Jag stretchar i tunnelbanan Stadions rulltrappa och åker hem.

På kvällen träffar jag en kompis, men är hemma väl innan midnatt.

Söndag 5 augusti: Brunch hos en kompis till mig på Kungsholmen i Stockholm. Vänner umgås, både som jag sett nyligen och de som jag inte mött på länge. Mousserande vin, jordgubbar, chocklad, god skinka och korv.

Sen blir det pool-party i Gamla Stan. Vi dansar, med utsiktsikt över Slussen, Riddarholmen… Jag har inte tänkt på det förut men taken i Gamla Stan är inte alls gröngrårostiga av gammalt koppar. De är svarta, så svarta. Jag blir nästan lite besviken. Men behövs väl nya tak för att byggnaderna ska kunna vara gamla. Det är sådant man annars inte tänker på.

Vid tiotiden på kvällen kommer jag hem. Tittar lite SVT-play innan det är läggdags. Sen börjar nästa vecka. Imorgon bitti har jag körlektion.

Taggad med: