Det är lördag morgon. Jag tittar ut ur fönstret från 14 våningen på Scandic Hotel. Jag ser kyrkan, sjukhuset, och malmvagnarna från Kiruna rullar sakta förbi där nere, mot utskeppningshamnen för järnmalmen. Hamnen är själva anledningen till Narviks existens.

Det var igår jag kom till Narvik. Upp i gryningen, eller nja, vi har väl egentligen inte gryning här uppe om sommaren när det alltid är ljust?

Jag flög från Lakselv till Tromsö. En av mina farbröder körde mig till flygplatsen. Efter sex timmars väntan där vidare mot Narvik. Fick betala och checka in mitt handbagage hos Widerøe. Så går det när man ens många hjortron leder till övervikt.

Utsikten. Små flygplan kör extra lågt. En Dash-8 tror jag det var. Över berg, insjöar, glaciärer, fjälltoppar, stränder och stugor. Man ser hur människorna genom århundraden samlat sig vid kusten. Ja inte alla förstås, men till stor del. Och inlandet, med bergen, myrarna, skogarna. Oändlighet.

Min morbror hämtar mig. Middag hos vänner. En drink på balkongen. Nästan för varmt i solen. Trots att vi är så långt norr. Hälsar på morfar. Checkar sen in på hotellet och lägger mig tidigt. Nu är det alltså lördag morgon. Jag tittar en gång till ut fönstet.