Kambodjanska förstaintryck

Taxichaufförerna var inte lika mycket ”på” som jag trodde de skulle vara igår när jag landade här i Phnom Penh, huvudstaden i Kambodja.

Några initiella små osanningar om att taxin kostar lika mycket som tuk tuken gick snabbt att avslöja. Efter fem minuter fick jag min tuk tuk till det pris som jag erbjöd, vilket nog ändå är mer än vad en kambodjan hade betalat.

1 timme och 15 minuter efter att jag satt fötterna på Khmer-mark kunde jag kliva in dörren till hotellet, eller hostellet om man ska vara ärlig. På andra sidan gatan höll munkarna på att tvätta sina orangea kläder. Hostellet är nämligen granne med ett tempel. De är det många av i Kambodja. Både hostels och tempel.

Någon kan alltid engelska. Kanske inte världsbäst. Kanske inte så att en kompliserad mening når hela vägen fram. Men tillräckligt för att ofta få ett ja eller nej när det faktiskt ska vara ja eller nej. Undantaget kan dock vara tuk tuk-chaufförerna. Då kan däremot en mobil med gps funka, där ropar ut samma vad, och sen peker riktning med hela handen.

Priserna. Visst blir man lurad på priser. Eller lurad, vad är egentligen det? När man beställer från menyn, totalsumman blir det dubbla, och servitrisen säger det är fel i menyn? Det är bara att betala. Så många kronor skillnad är det ändå inte. Fast jag går inte dit igen. Egna turistmenyer på engelska. Utbudet är kanske 10% och priserna 300%. Ja ja, det var bara att betala. Och det är klart, jag luktar nog pengar.

Folkmord. Vi lärde väl om det i skolan? Kommer inte riktigt ihåg. Antigen det eller så lärde jag mig om röda khmererna på annat håll. Dödsfälten och folkmordsmuseum. Det är några av attraktionerna i Phnom Penh. Jag har hunnit till båda. Sett lårhalsar och söderslagna kranier till den generation som är mina föräldrar, samt deras föräldrar. Människor födda för 60 eller 100 år sedan, och som av olika orsaker eller ingen orsak alls höggs ihjäl där på slutet av 1970-talet. En miljon döda. Tre? Det är nog ingen som riktigt vet.

Trafiken. Mopeder och tuk tukar överallt. Bilar, folk, men inte så illa. Det går att korsa gatan.

Maten. För några dagar sedan trodde jag Kuala Lumpur skulle bli min favoritstad när det gäller mat. Nu funderar jag på Phnom Penh. Igår åt jag sushibuffet. Samt soppa som man kokar själv vid bordet. Samt råa ostron. Så många jag vill. 100 kronor! Inte kan man klaga inte!

Prostitution. Det händer nog inte på gatan direkt. Jag trodde det skulle bli svårt att gå själv, men nejdå. En del tjejer säger hej där de står i sina höga klackar utanför en bar med mörka fönster. Jag säger hej tillbaka och går vidare. Inga sura miner. Droger har jag dock fått fler erbjudanden om. Det kom lite oväntat, men så har jag nog inte tänkt så mycket på det innan.

Imorgon lämnar jag Phnom Penh och sätter kursen mot Siem Reap. Även det i Kambodja, typ staden bredvid Angkor Wat-templen. Då kommer intrycken bli flera. Sen får vi se om de stämmer överens med de första.

Taggad med: