Nerlagda sovjetiska gruvstäder och isbjörnskinn. Whiskey on the rocks – det vill säga 900 år gammal glaciär-“rock”. Små små polarblommor och ett nerskjutet tyskt plan från andra världskriget. Det var bara något av vad Svalbard kan erbjuda på en långweekend i Augusti. Här kommer bilderna:
Förut var Longyearbyen enbart ett gruvsamhälle. Nu är det mer turism som gäller.
Hur kan den lilla floden ha blivit så gul? Någon som vet?
En sällan gång skjuts en isbjörn, fast bara om den attackerar människor. Då kommer även skinnet till försäljning.
På Svalbard kan vädret ändra sig snabbt.
Whiskey on the rocks. 900 år gammal glaciäris.
Jag filmar med min iPhone 7. När jag hinner redigera är en annan fråga.
Lenin står fortfarande på piedestal i den ryska gruvbyn Barentsburg.
Att frakta bilar till Svalbard är inte något som görs varje dag. Här en gammal sovjetisk bil i Barentsburg.
En ryska affären har allt som behövs.
Kyrkan i Barentsburg. Den kanske ser gammal ut, men är bara 20 år.
En del trähus-byggnader finns kvar i den ryska staden.
Gissa varför vissa områden är jättegröna!
På utflyktsbåten serveras både valkött och revbensspjäll.
På besök vid Nordenskiöld-glaciären. Och alla svenskar vet väl vem Nordenskiöld är, eller hur?
Vy från Pyramiden mot Nordenskiöld-glaciären.
Här ser ni varför den gamla ryska gruvstaden Pyramiden het just Pyramiden.
Adsson spelar piano i Pyramidens gamla kulturhus, eller snarare ödehus.
Norsk-sovjetiskt vänskap. Pyramiden.
Pyramiden har inte haft kolproduktion sedan 1998. Nu ligger staden öde. Åtminstone nästan…
Även i Pyramiden står gamla Lenin på sin sockel och tittar ut mot Nordenskiöld-glaciären.
I den gamla matsalen där gruvarbetarna åt hittade jag denna mosaik. Jag som skrivit magisteruppsats om sovjetiska mosaiker.
Ett av bostadshusen i Pyramiden har nu blivit bostad för sjöfåglar.
Vår svenska guide berättar och vi lyssnar. Ett annat fartyg i bakgrunden.
En av dagarna paddlade vi kajak över Adventsfjorden. Spanjoren var inte nöjd med att se vildrenen från distans och ville gå nära.
Longyearbyen sett genom resterna av ett gammalt tysk flygplan som störtade här under andra världskriget.
Även på andra sidan Adventsfjorden, sett från Longyearbyen, fanns kolgruvor. Här har jag klättrat upp i utskeppningsanläggningen.
Arkitektur i Longyearbyen.
Så här kan också Longyearbyen se ut.
Och såhär. Adsson som jag reste med tog bilden av mig, och de andra bilderna av mig.
Tyska filosofer på besök i Longyearbyen.
På jakt efter fossien. Då måste också lilla floden korsas, och det får man bara göra tre i taget.
Grönlandshunden Milan följde med på fossiljakt.
Adsson har tittat bästa sättet att bära fossiler vi hittat.
Fossiljakten gjorde vi sista dag på Svalbard. Vilken tankeställare att för 50 miljoner år sedan fanns här regnskog. Här är beviset!
Ja varför är vissa delar gröna, ingen aning. Berätta!
Men alltså what? Kan ett löv bli en fossil? Blir inte den bara mos?
Vissa delar blir gröna därför att fåglarna har bo ovanför. Sen bajsar de och det ger näring till den lilla jord som finns. Därför kan gräset växa just där. Och jodå, ett löv kan bli fossil. På Svalbard finns det dessutom så många att man får ta med hem de man hittar (och alla hittar). Jag fick checka in en extra resväska på grund av alla fossiler jag hittade. De blev mina souvenirer. 🙂
Ja, häftigt! Svalbard är grymt fint på sitt eget karga sätt. Och bara grejen att det fanns regnskog här förut. Facinerande! 🙂
Häftigt! Hur kallt var det?