Det är dag två i Rom. Hotellet som ligger i distriktet Prati serverar frukost mellan 08:00 och 09:00. Det är värdelöst och i Rom lika med ingen frukost eller frukost ute. En turistdag i Rom bör nämligen starta tidigt.

Indier, kineser, amerikaner och alla europeer du kan tänka dig. Alla vägar leder till Rom, även år 2017. Att komma till Vatikanmuseerna 45 minuter innan öppning betyder att du bara behöver stå två timmar i kö för att komma in. Att förbeställa billetter på nätet går men det måste göras i riktigt god tid. Annars går det inte. När du står där i kön på norra sidan av Vatikanmurarna, låt tid inte luras av alla guidar med officiella namnbrickar runt halsen. De är försäljare och inga som vill hjälpa eller ge goda råd. 

Jag lät mig bara nästan lura. Sen var jag inne i Vatikanen. Där ser det ut så här:

Och även när man tittar upp, så här:

Det är faktiskt fascinerande. Alla ska till Sixtinska kapellet. Aldrig har jag sett så många människor med kameror och selfiepinnar som springer rakt förbi Dali, Munch, Kandinsky och Chagall. Vem bryr sig om dem när hela Adams skapelse av Michelangelo finns där i taket och kinesiska skrattande turister får tillsägelser, för här inne, i det allra heligaste, är det inte lov att fota.

Sällan har jag sett så många smygfotande människor med kameror i alla möjliga döljda positioner. Inte bara kineser. 

Vidare finns det ena konstrummet efter det andra. Ikonrummet fångar mitt intresse men så har jag ju studerat ikonkonst också. Rysk sådan och gissa vem som blir glad när han även hittar ryska ikoner i samlingen. De på bilden är dock från södra Europa.

Frimärksmuseet vore nog min favorit för 25 år sedan. Jag samlade då. Kanske är det därifrån mitt intresse för olika länder kom?! Säg det. Nu tycker jag nog museet blir lite småtråkigt. Been there, done that typ.  De ingick i biljetten så det vore ju synd att inte titta.

Efter lunch och lite vila är det Colosseum som gäller. Dag två, alltså idag blir liksom klassikerna. Förköpta biljetter på nätet så mindre kö. Fast ja, det var ju också eftermiddag. En siesta behövdes.

Visst är det vackert?! Och jag har försökt läsa på om historien, glamouren och det helvetet folk gick uppleva här. Bröd och cirkus. Och ja, de på tribunerna, de var folket. Människorna, gladiatorerna, de var inte folk. De var helt okej att döda. Och att möta döden utan att vida rädsla, då var det duktig pojk då!

Väl inne på Colosseum är jag däremot inte så imponerad. I Tunisien finns både vackrare och större. Mer intakt. Och där man själv får klättra lite. Här blir det lite väl anpassad för min smak. Nästa gång i Rom missar jag lätt Colosseum.

De godaste tomater finns i Rom. Eller åtminstonde fanns de på den brusschetta jag åt som förrätt till middag. Sen var det bara solnedgången som kvarstod.