Första dag i Rom

Min humor är inte som alla andras. Men en god pizza känner jag igen på smaken. Även i Rom…

Det börjar dock bra. Flyget landar enligt tabell. Flygbussen in till Termini, alltså centralstationen här i Italiens huvudstad kostar under hälften av tåget (5,90€ vs 14) och man känner sig rätt så nöjd när man sparat en europeisk tia. Eller är det bara jag?


Väl framme på Termini. En vecka i Italien har börjat. Från Rom till Venedig i augustihettan. Fråga mig inte varför. Termini är inte direkt lättnavigerat men det funkar ändå. Jag och mitt resesällskap ska ta tunnelbanan några stationer och vi hittar fram. Det även i automatnavigeringen på italienska som ingen av oss kan. Men biljett måste vi ju ha.

Incheck på hotellet. Enkelt, rent och bra läge. Sen inget att ropa hurra och göra reklam för direkt men vi får det vi betalat för. 1 min promenad till tunnelbanan och 10 till Vatikanen. Det blir dock sen. Nu är det Free Walking Tour som gäller.


Eller ja, free är det ju självklart inte. Även lokalguider har hyra att betala och ingen älskar väl ett serviceyrke så mycket att man jobbar gratis? Även om kanske guiden säger något annat. Och för dricksen sponsras det ju dessutom fadderbarn. Ja ja… En femma, euro alltså per person tycker jag är lagom. Om man är hyfsat nöjd ska tilläggas.


Och nöjda efter dryga två timmars promenad från Spanska trappan till Trevifontänen, det är vi. Riktignog delar jag inte alltid guidens humor, men visst, det är ju jag som har stenansikte när alla andra skrattar. Med andra ord vet vi vem det är fel på, och inte ska väl guiden lida ekonomiskt för det.

Dessutom inkluderades ett par kyrkobesök med både takmålningar och skulpturer. Risken finns nog att jag under den vecka jag ju har i Italien kommer tröttna på de målerier över huvudet på mig. Den risken får jag ta.


Oj vad jag inte gillar stora folkmassor. Fontana di Trevi i augusti är således fel sevärdhet under dessutom fel årtid. Jag hör norska, svenska, engelska, franska, tyska, spanska och självklart italienska. Rätt många ryssar kastar mynt och det finns särskilda poliser med visselpipa som låter varje gång någon poserande smal tjej med stora läppar försöker sätta ena foten på fontänkanten i någon form av troligtvis sexig positur. Fast vad som är sexigt är ju en fråga på samma sätt som det med humor. Jag skrattar inte alltid när jag borde.

Pizza. En vän till mig och tillika reseledare rekommenderade en pizzeria. Vi gick dit, till Trastevere. En halvtimme tog det från fontänen till den tidigare arbetarstadsdelen. 

Nu är jag tillbaka på hotellet, trött och ska sova. Men jag kan avsluta med oj vad det var värt den tiden! En god pizza känns som sagt på smaken.

Taggad med: