30 juni. Om gårdagens frukost bestod av en vecka gammalt torrt bröd och ett ägg, bjuder hotellet i Osh på en buffe utan jämförelse. För mig blir det pizza och pannkakor, samt färsk frukt.

Basaren i Osh. En gång den största i hela Centralasien. För 8 år sedan var det dock tillnärmat inbördeskrig här. Kirgizer mot uzbeker. Kirgizistans näst största stad Osh ligger i Ferganadalen. Ett lapptäcke av nationaliteter och religion. Gränser från Stalintiden. Dessa funkar dåligt idag. Marknaden brann. Nu är den återställd men om den är den största vågar jag inte säga.

Smedarna gör skor till hästar. En levande gul liten dygnsgammal kyckling kostar 4 kronor. Kryddor. Skor av fårskinn, fodrad med hundpäls. Ingen verkar dölja det faktum att det är människans bästa vän som även efter sin död får värma sin ägares fötter.

Själv köper jag ett par sandaler för omkring 65 kronor som jag gissar är plast och fejkskinn.

Att fota personporträtt i motljus är svårt. Det blir dimmigt och det är inte alltid det passar att be ens nya modeller flytta sig. Fotona får bli som de blir. Det är minnet som är det viktiga.

Till marknaden i Osh kommer inte många utlänningar. Det märks på nyfikenheten, givmildheten till dessa människor som annars kanske har en tusenlapp i månaden och inte ens det. Jag fick en traditionell kirgizisk hatt, en kalpak, i present.

Vi åker vidare. Genom åker- och jordbrukslandskap. Köper en melon. Miljoner av meloner säljs längs vägarna. Underbart gott!

På kvällen ankommer vi Chichkan. Lite kaos i incheckningen. Ett rum för lite, men det löser sig. Stekt fjällöring till middag.

1 juli. Tänk, det är redan en ny månad. Nu ska jag inviga mina nya sandaler. Frukost kl 07:00 och avfärd en timme senare. Fem timmar till Bishkek, huvudstad i Kirgizistan och slutdestination på Världens Resors Pamir Highway-resa.

Över 300 meter högs bergspass. Passerar jurtor och hästar. Kanske lika många hästar som meloner i det här landet.

Vi åker genom ett sagolandskap. I bussen hinner man filosofera. Fantasera. Drömma. Se. 

Väl framme i Bishkek vilar vi någrs timmar. Sen stadspromenad och avskedsmiddag. Om ett par dagar har jag nästa stadsvandring i Bishkek. Då med en grupp från Norge.

Till middag blev det lagman, en klassisk centralasiatisk nudelrätt. Nu ska jag sova. Imorgon är en annan dag.