Med världens vackraste utsikt?

Khor Virap, Ararat. Foto: Johnny Friskilä
Khor Virap, Ararat. Foto: Johnny Friskilä

Khor Virap – närmre det mäktiga Ararat kommer jag inte. I alla fall inte om jag tänker stanna kvar i Armenien, och det tänker jag, åtminstone på den här resan.

Det armeniska nationalfjället med sina 5137 meter över havet ligger nämligen på den turkiska sidan av gränsen. Så har det varit ändå sedan gränserna drogs år 1923, mellan den nya turkiska republiken och den lika så nya Sovjetunionen som Armenien då var en del av. Innan dessa gränsdragningar var situationen heller inte oproblematisk, men nog om det.

Det är här, några kilometer från den armenisk-turkiska gränsen jag befinner mig nu när jag blickar in det enorma berget vars bibliska namn härstammar från det uråldriga kungariket Urartu – ett tidigt armeniskt rike, ett proto-Armenien som existerade för mer än 2500 år sedan. Inte konstigt att ett sådant berg blir viktigt för en nation. Ararat är mäktigt. Och det mäktiga Ararat är också anledningen till varför Khor Virap blivit Armeniens kanske största turistattraktion. Kanske jag skulle säga bergen. Lilla Ararat ligger nämligen där till vänster för stora. Med sina 3925 meter kanske ännu vackrare i sin symmetri, men utan den majestätiska kronan av evig snö på sitt huvud.

Khor Virap, Ararat. Foto: Johnny Friskilä
Khor Virap, Ararat. Foto: Johnny Friskilä

Khor Virap, det betyder djup brunn eller djup håla, och praktiskt för armenierna får det väl ändå vara att denna viktiga religionshistoriska plats också bjuder på den vackraste bergsutsikt. Khor Virap är kanske lika viktig för armenierna som själva Ararat. Det var här som Gregorius Upplysaren satt 14 år i just den djupa fängelsehålan som vi turister nu kan klättra ner i. Upplysaren fick sin kristna uppenbarelse på det bibliska bergets som vi blickar mot, men sen blev han fängslad som den son av en kungafiende han var. Politik och religion blir inte enklare när de blandas, men Gregorius kom sig ut ur hålan, han döpte kungen och Armenien blev världens första kristna land. Året var 301 och jag förenklar historien en aning.

År 642 byggdes ett kapell över den håla i marken där Upplysaren satt 14 år i mörker. Idag finns här även en kyrka som byggdes på 1600-talet. I kalkstenen som strukturerna här är byggda av, ser vi hur resenärer hundra år innan oss rispade in sina namn i den mjuka bergarten. Vi låter bli, men promenerar runt i hettan från förmiddagssolen. Här finns enstaka sura präster som ser på en med förakt i blicken om man ställer en fråga. Inte mycket svar att få, inte ens om man frågar om en toalett. Här finns en liten souveniraffär med överprisade kylskåpsmagneter. Det är kanske är allt en stressad turistgrupp från östra Asien hinner av shopping. Vi har dock bättre tid. Utanför komplexet finns en väl gömd toalett, kvinnor till vänster och män till höger. Till toaletten i Khor Virap tar man med en 100 dram-mynt som är 1,70 kr och sitt eget toapapper. Dock bättre än en fängelsehåla. I gengäld får en kanske världens vackraste utsikt över et av världens mäktigaste berg.

Khor Virap, Ararat, Foto: Johnny Friskilä
Khor Virap, Ararat, Foto: Johnny Friskilä
Taggad med: