Det är inte varje dag att Gud ser dig, och det är inte varje dag att du ser Gud. Jesus finns på tavlor, fresker, glasmuggar och kors, men inte Gudfader själv. Men så är det heller inte varje dag du befinner dig i Noravank, 12 mil söder om Jerevan, huvudstaden i Armenien.
Med stora ovala ögon, skägg och lockigt hår skyddar han ingången. Gud höjer sin högra hand i det du passerar tröskeln till Surb Karapet-kyrkan, en av tre kyrkor i Noravanks klosterkomplex. Den lilla basilikan från 1227 är inte mycket för världen, längst bort där den ligger och med ingång från komplexets baksida. Legenden säger dock att det var Guds avbild som sparade Noravank under mongolernas framfärd och härjingar på 1200-talet. Kanske var det de ovala, lite sneda ögonen som skrämde?
Mer för världen, fast utan Guds åsyn, är Surb Astvatsatsin-kyrkan. Det är den första och största byggnaden man ser när man kommer hit. Denna kyrka är yngre, om nu byggd på 1300-talet kan anses som ungt. Momik var mannen, mästaren som byggde kyrkan som idag anses vara ett arkitektoniskt underverk, med rätta. Hans grav finns här, bredvid de gudshus han byggde.
Lite farligt kanske, eftersom ska man in i kyrkan måste man upp en våning, och för komma upp måste man klättra i en 700 år gammal trappa. Trappstegen var större förr, med andra ord, inte allting bättre… Väl där uppe tittar man ner på de som inte klättrar upp. Bottenvåningen var nämligen inget kyrkorum, utan gravkammare.
Noravank ligger i en dalgång. Bergen här är röda. Dalen är både sandig och grön. Luften och gräset torrt. Noravank betyder ”Det nya klostret”, och grundades år 1205. Det är länge sen, men New York är ju trots allt ”Det nya York”.
Under kyrkväggens gudarelief tar vi våra foton och lyssnar på vår guide. Vi har inte bråttom och har även tid att gå själva. Några av oss vill tänka, andra på toa och tredje fotografera. Det är inte varje dag vi befinner oss i Noravank.
Kommentera