Korv med surkål och senap. Mikrobryggerier samt femtio grader varmare än när jag var här senast. Och senast, ja det innebär december 1998.

En stad borde visserligen förändra sig på tjugofem år, så även Litauens huvudstad, Vilnius. Men jag ankom samma flygplats som jag lämnade då, en terminalbyggnad som stod färdig 1954, alltså precis efter Stalins död och när Litauen var en delrepublik i Sovjetunionen. Det gick inte många minuterna från jag landade tills jag satt på buss 3G in till stan, ett lite udda namn på en buss. Nåja…

Om några dagar börjat ett uppdrag som reseledare. Nu är jag på rekognosering. Kollar upp menyer, avstånd, hur man bäst tar en större grupp in i ett litet museum också vidare. Det är inte allt som kan hittas på nät och jag gick 27 000 steg igår.

När jag skriver det här går solen upp över de röda tegeltaken i Vilnius gamla stad. Jag lade mig tidigt igår, mätt efter den där surkålskorven med en öl till. Annars hade restaurangen både vildsvin och bäver samt både krusbär- och maskrosvin. Jag kanske får gå tillbaka någon dag för det där vinet, det vore roligt att prova, igår var jag inte sugen.

Saluhallen vore annars en lämplig plats att ta resenärerna när de kommer. Färska produkter och folkliv.

Vilnius är en promenadvänlig stad, men gamla stan blir nästan lite bisarr. Där det 1941-1943 fanns judiska ghetton där stort sett alla massakrerades av nazisterna (både tyska och litauiska) är där vi nu kan sitta med vårt maskrosvin och våra korvar, eller handla i gallerier och bo på lyxhotell. Det är en kontrast som är svår att ta in.

Annars hittade jag en affär som sålde armeniskt granatäppelvin, jag vandrade runt i Uzupis, en närförort som har proklamerat sig själv, för skojs skull, som egen republik. Har jag läst jämförelser med både Köpenhamns Christiania och Montmartre i Paris. Själv såg jag mest gallerier, caféer och en massa frisörer. Men visst, det var väl fint.

Jag pratar ryska och engelska om varandra. Lite förvånande tycker jag det är, men ryskan funkar fortfarande bäst. När jag pratar ryska är folk vänligare än när jag pratar engelska. Samtalen blir längre. Nu ska jag snart ut. Frukost ingår inte på hotellet.