Maltesisk lunch

Maltesisk mat, vad är egentligen det? Det är lunchdags. Jag befinner mig på ön Gozo och min guide Vince från Visit Malta ska ge mig svaret. I staden Victorias smala gränder hittar vi fram till Ta Rikardu – Hos Rikardu som jag nog hade sagt om det vore på svenska. Dagens lunchställe, mitt bland de gamla sandstenshusen i gamla stan.

ta-rikardu-lunch-gozo-3Jag har bett om att få utforska de lokala specialiteterna. Att vara en liten ö-nation i Medelhavet som genom tiderna haft olika härskare som avlöst varandra genom lika blodiga invasioner, ockupationer och dylikt, betyder en sak, nämligen influenser.

Typisk för maten på Malta är att den har tagit upp i sig lite från varje. Pasta är troligtvis lika vanligt här som i Italien och ärtor lika vanligt som i England. Jag sade lite från varje, inte nödvändigtvis det bästa från varje.

ta-rikardu-lunch-gozo-1-2
När man kommer in i det gamla huset där Rikardu driver sin restaurang.

Även om Gozo till jämförelse är mer bördig och grönare än huvudön, är de båda ändå rätt så karga öar. Får och getter trivs dock bra. De hittar alltid något att äta, och i den torftiga jorden är det också lätt för kaninen att gräva sig ett boende.

Det var troligen romarna eller fenicierna som tog med sig den första kaninen till Malta. Sen dess har det gått som det brukar gå med kaniner. Nu är kaninerna blivit industri på ön och finns i affärernas kyldiskar och restaurangernas matsedlar. Det har för så vitt getterna också som inte längre behöver käka gräs bland förhistoriska ruiner och krossade romerska krukor. Moderna tider.

ta-rikardu-lunch-gozo-7
Menyn på Ta Rikardu. Många restauranger på Malta och Gozo serverar både get och kanin. Kaninpasta är också en klassiker. Foto: Johnny Friskilä.

Ta Rikardu är inte sämre. Min kompis Ruslan och jag tittar i en meny, och guiden Vince som ska välja maten. I och för sig ingen risk för biff med bea här, men det är ändå lokala råvaror och recept jag vill prova. Den lokala vet bäst. På menyn finns både kanin och get. Kaningryta med lokalt rött vin, fenkata heter rätten på maltesiska. Getgryta med potatis. Tur att jag inte behöver välja, jag får halv portion av varje. Serverad med stekt potatis. Det blir huvudrätten.

ta-rikardu-lunch-gozo-4
Såkallad maltesisk tallrik. Ost, tomat, oliver och kapris. Foto: Johnny Friskilä

Först kommer dock en såkallad traditionell tallrik. Den består av oliver, den lokala osten i olika marinader, färska och soltorkade tomater och kapris. Allt från ön och tillsammans med ett färskt vitt bröd, olivolja och ett glas rött. Ingen dum start.

ta-rikardu-lunch-gozo-5Sen kommer maltesiska ravioli. De kallas för ravjul och är fyllda med den lokala osten gbejna. Vi får några på en tallrik med en mustig tomatsås. Rustikt, hemmagjord, gott, inte unikt, men snygg och med färger som i den maltesiska flaggan.

Huvudrätten. På en tallrik, modell större, ligger klyftpotatisen i mitten. Till vänter getgryta med lök och morrot, och till höger, fenkatan, kaningrytan och tomater, vitlök och dessa gröna ärtor som man är så förtjusta i i länder som engång varit del av det brittiska imperiet. Gissa vem staden Victoria är uppkallad efter!

Det är mat att bli mätt av. Runda smaker, långkok. Nästan lite franskt över det hela. Det har kokats i många timmar. Köttet är mört och smakrikt. Inte för salt, ingen särskild hetta, utan en solid portion husmanskost och ett glas billigt rött på en bordsyta av massiv syrelutad furu. Även lite Norge över åtminstone trädvirket. Lokalen i övrigt är en 1600-talsbyggnad med valv och sandsten, spiraltrappor, keramik och vinflaskor och olika souvenirposters på väggarna. Det behövs ingen interiörarkitekt för att skapa hemmakänsla. Just den där känslan jag gärna vill åt när jag reser.

ta-rikardu-lunch-gozo-9
Get till vänster, kanin till höger. Bordet påminner om Norge. Foto: Johnny Friskilä

Sen var det vinet. Vin är inte Maltas specialitet, men det kommer mer och mer. Det sägs att Malta producerade vin tusen år innan Europa. Det kan så vara, men kom gjorde också engelskmännen och de förstörde allt. Malta blev en öldrickande nation.

ta-rikardu-lunch-gozo-2Idag upplever det röda vinet något av en renessans. Ta Rikardu har sin egen Cabernet Sauvingnon som kanske inte håller måttet jämtemot fina franska flaskor. Fast är knappast poängen med maltesisk vin, åtminstone inte för mig. Jag vill dricka lokalt. Allt annat blir sekundärt.

Efterrätt. Rikardu serverar imqaret en småkaka med dadelfyllning, samt halva och det som kallas för honungsring – Maltese Honey Ring. Hållbara bakelser, men som man kanske inte måste ha med sig i sitt bagage hem till Sverige. Då finns det mycket roligare souvenirer att köpa på andra håll, men mer om det sen.

ta-rikardu-lunch-gozo-10
Maltesiska efterrätter. Foto: Johnny Friskilä

Lunchen är slut. Ska jag orka gå eller ska jag rulla tillbaka till bilen? Nej, jag har en ö att utforska. Mer mat behövs dock inte idag.

 

 

Taggad med: