I januari går solen ner klockan halv tre på den vitryska eller belarusiska landsbygden. Vitryssland, eller Belarus som allt fler väljer att kalla det, är det europeiska landet med insjöar och björkar, men helt utan kust. Hit är det inte så många som åker, om man inte har en särskild anledning till det förstås.

Min anledning var att en kompis skulle hälsa på vänner i landet. Hon hade pluggat där tidigare, och frågade nu om jag ville följa med. Visum kunde vi fixa tillsammans. Två veckor med nyårsfirande och sightseeing. Vem kan säga nej till det?

En Yak-40 tog oss från Arlanda till Minsk på 2 timmar och 40 minuter. Året var 2002, om Belavia fortfarande flyger på Stockholm vet jag inte, men vi ankom i alla fall Minsk. Minsk, landets huvudstad är en sak – öppna platser, betong, den visionära Lenin på staty, fortfarande framför parlamentet. -25 december- och januarigrader gör ytorna ännu mer öppna, tomma, majestätiska och döda.

Jag åkte söderut, till gränsstaden mot Polen, Brest. Jag fortsatte österut, till Pinsk, Mazyr, Kalinkavichy, jag fortsatte till andra vänner och vänners vänner och familj, för så är det här – gästfriheten är stor. Och det var här, på landsbygden utanför den lilla staden Kalinkavichy som jag stod klockan halv tre denna eftermiddag. Vi hade besökt datchan, familjens lilla stuga i traditionell stil och hämtat potatis i jordkällaren. Ute får det vara minus hur mycket det vill, jordkällaren fryser aldrig.

Från potatiskällarhål och tillbaka ut. I trädgården ser jag solen gå ned, tränga sig sakta genom molntäcket som skyddar dagen mot de allra kallaste temperaturer. En strimma gult i det vitblåa ljuset, på snön som täcker marken, träden och ryttarehässjan med hö, för inte ska djuren behöva gå hungriga här inte.

Det är tyst förutom fåglarna och vi. Jag rättar kameran mot solen och horisonten, min första digitalkamera någonsin – en Nikon Coolpix 2500 för den som kommer ihåg och jag tar den bild som jag i efterhand kanske gillade bäst från min resa i Vitryssland. Eller just det, Belarus. Det här var januari 2003. Jag kanske borde åka tillbaka och ta några nya bilder… Kanske i januari?