För snart ett år sedan, det vill säga nyårsafton 2017, när jag befann i Rio med solbränna och stora smärtor (eftersom jag glömt ta på solskydd), publicerade jag ett inlägg på bloggen. Inlägget handlade om resplaner och resetrender för 2018.
Nu går 2018 mot sitt slut. Jag har åtminstone inga fler resor planerade. Det vill säga, förutom att åka hem till Stockholm från Västra Götaland här jag befinner mig nu (närmare bestämt Stenstorp, Falköpings kommun här jag firar jul hos min mor).
Ett avslutat reseår innebär dags för sammanfattning, dags för analys. Hur blev egentligen reseåret 2018? Hur blev reseåret…, för mig?
2018 blev året där man för första gång fick fotografera i Tashkents tunnelbana!
Låt mig börja med jobbresorna
När 2017 ebbade ut hade jag tre Georgienresor planerade. Det vill säga, jag åker till Georgien och under tre veckor reser jag runt med tre olika grupper. En Centralasienresa fanns med i planerna, två Rysslandsresor och en till Iran.
Med facit i hand hade jag en utmärkt tid i Georgien som Albatros reseledare för både norska och svenska resenärer. För Världens Resor ledde rundresan i Centralasien. Dock utan Turkmenistan för min del på grund av visumstrul. För Untamed Borders hade jag två resor i ryska Kaukasus, en om våren och en om hösten. Iranresan blev dock inställd.
Ut över året kom det nya färdledaruppdrag. Från Albatros tackade jag ja till både en norsk sommarresa i Kirgizistan, en rundresa i Uzbekistan samt att jag fick en helt ny destination som reseledare: Montenegro. Montenegro fanns inte alls i planerna när 2018 började.
Ett annat land som inte fanns i planerna var Sri Lanka. Men…, i november i år hade jag två grupper från företaget Thabela och tillsammans med dessa utforskade vi denna tropiska ös natur, städer och stränder. Det är alltid kul med något nytt (eller nja, inte helt nytt, jag var självklart välbekant med Sri Lanka även innan, men det var från privata resor).
Som reseledare 2018 kan jag därför konstatera att jag hade 11 olika grupper i 8 olika länder. Det blev totalt 114 jobbdagar i länder som Ryssland, Georgien, Uzbekistan, Kirgizistan, Kazakhstan, Tadzjikistan, Montenegro och Sri Lanka. Det är faktiskt 10 jobbdagar färre än förra året!
Inte kan man klaga på sitt jobb när man får komma så här nära de vilja elefanterna!
Hur blev det så med privatresorna?
För ett år sedan hade jag inte så många privatresor planerade. Januari skulle spenderas i Brasilien, det visste jag, men inget mer. Jag fantiserade om Beirut samt något land i Sydostasien som jag ännu inte besökt. Hur gick det?
Jag spenderade min månad i Brasilien och fick en dag i New York på köpet. Någon resa till Beirut med blev det aldrig, men när en god vän frågade om jag ville följa med till Kuwait kunde jag inte tacka nej. Jag har dessutom ett mål att komma till ett, för mig, nytt land varje år, och Kuwait hade jag aldrig tidigare besökt.
Modern arkitektur i Brasiliens huvudstad Brasilia.
När det gäller Sydostasien fick jag å andra sidan rätt. Tillsammans med en kompis kombinerade vi Malaysia med Kambodja, och sistnämnda var helt nytt för mig. Inte dumt inte!
I kombination med jobbresor kan det ju ibland vara trevligt att ta några dagar extra ledigt för att utforska städer i ens närhet. Efter mina resor i ryska Kaukasus tog jag därför några lediga dagar för att se städer och områden som till exempel Astrakhan, Minsk och utbrytarrepubliken Abkhazien. Absolut ingen dålig idé!
Under sommaren spenderade jag 10 dagar i norra Norge och nu i december blev det 20 dagar i Pakistan som jag nu besökt för tredje gång. Totalt 96 privata resdagar utomlands mot förra årets 69.
Solnedgång på en färja i Kuwait. Ett härligt minne från 2018.
Slutsats
Lite färre jobbdagar utomlands, lite fler privatdagar utomlands. 210 dagar borta från Sverige totalt, mot förra årets 193. Den stora boven är förstås den hela månaden jag spenderade i Brasilien, samt mina nästan tre veckor i Pakistan som jag precis kommit tillbaka från.
Av nya länder fick jag i år besöka Kuwait och Kambodja. Det blev även fyra nätter i den georgiska utbrytarrepubliken Abkhazien som länge stått på min lista.
Höjdpunkterna? Det är svårt att säga. Allt från att bada i Abkhaziens klara vatten till att komma nära Sri Lankas elefanter. Från muralkonst i Minsk till att fynda mineraler i Brasilien eller att åka buss genom dagestanska landskap eller skåda Himalayas berg i norra Pakistan.
Höjdpunkterna, nej, det får bli ett eget blogginlägg! Ett eget blogginlägg blir det också om resplaner 2019. Jag har nämligen saker på gång…
Gosa med bufflar. Bild från Pakistan, från min sista utomlandsresa 2018.