11 maj. Från Naryn till Kashgar. Jag har aldrig varit med om liknande gränspassering. Jag har ändå passerat en den gränser i mitt liv. Jag ska skriva om det sen. Jag måste skriva…
Kirgiziska hästar…
Sent på kvällen kom vi dock till Kashgar. Staden på sidenvägen. Sven Hedin spenderade mycket tid här. Förberedelser inför sina expeditioner. Jag ska också förbereda mig. Inför morgondagen.
12 maj. Grattis får jag väl säga? Jag fyller 38 idag. En dag äldre än Carl Philip och lika gammal som iranska revolutionen. Jag känner mig rätt ung.
Karakorum Highway väntar. Min grupp sjunger födelsedagssången när vi äter frukost. Jag får en kirgizisk väska i present. Tack!
Avfärd. Det går uppåt. Mot 3500 meters höjd. Heldag i bergen. Fjällen. Här är det fjäll på riktigt.
En jakoxe går över vägen. Aldrig har jag sett en jak förut. Bakom ligger berget. Mustag Ata. Isbergets fader. Sven Hedin försökte bestiga det. Fyra gånger. Men icke. Vi nöjer oss med att se. Beundra. Andas den tunna luften på höga höjder. Vara liten människa i stor natur.
De kommer med kamelerna. Vill att vi ska rida. Fotografera. Klappa de stora djuren. De byter från vinter- till sommarpäls nu.
Jag borde nog lära mig posera. Jag trivs bättre bakom kameran.
Samma väg tillbaka. Vägen är sådär. Fast att det över huvud tagit finns infrastruktur är imponerande. Tillbaka i Kashgar. Middag och en öl. Läsa födelsedagshälsningar. Imorgon är det Kashgar som gäller.