Jag tackar för utmärkelsen. Som mest inspirerande reseblogg. På svenska. Jag kan helt enkelt inte säga annat än tusen tack!
Ett paradox är det dock. Jag lär nämligen ha sagt någon gång att jag just inte skriver för att inspirera. Utan för att jag själv tycker det är kul. Så länge skrivandet ger mig något. Att jag lär mig.
Jag undrar hur många lästa ord det går på varje skrivet?
Jag skriver förstås om det jag själv vill läsa. Om roadtrips längs floderna Panj och Indus. Den första mot gränsen till den afghanska fjällvärlden. Den andra i Pakistan, med vyer mot både Himalaya och Hindukush. För visst är det resmålen som är spännande? Att åka på dessa smala grusvägar i bergssidorna, på vilka människor och idéer har färdats i tusentals år. Att fundera på hur det såg ut då, någon gång långt tillbaka i tid. Bergen och blommorna var oavsett de samma.
Kanske är det också mina matbilder som inspirerar. Sedan 2014 har jag varit reseledare i Georgien. Där är maten en stor del av resan. Visst finns en och annan stupbrant bergssida även där. Det vet de som åkt med mig längs georgiska militärvägen till Kazbegi. Men maten är ändå kanske resans huvudattraktion?
Det som inspirerar mig är alla människor jag möter. I länder som Iran, Pakistan, Uzbekistan, Burma och Brasilien. Se vad våra, och deras förfäder och -mödrar har åstadkommit. Med en kritisk blick i och för sig. Det är ofta blodiga händer som byggt de vackraste både kyrkor och moskéer.
Jag säger därför ännu en gång, tack för utmärkelsen i kategorin som mest inspirerande reseblogg! De som stod för denna utmärkelse var de svenska resebloggarna själva, med Daniela från Discovering the Planet i spetsen. Men nej, jag kunde inte rösta på mig själv. Och ja, det är kul att både inspirera och inspireras!
Grattis till utnämningen, mycket välförtjänt.
Gratulerer med utmerkelsen! Blir også fristet
av mat-bildene dine 🙂
Grattis Johnny! Du är värd finaste utmärkelser för dina bilder och lågmält ärliga texter som inspirerar! Jag är tacksam för alla dessa fina lässtunder!
Tack så jättemycket. Lågmält ärlig, det var en fin komplimang!
Grattis! De fina bilderna från platser ”bortom huvudleden” är inspirerande och gör en mer nyfiken på världen. Tack vare din blogg lär jag mig mer om platser och får en liten upplevelse av dem samtidigt som jag själv slipper resa dit!
😉
Tack så mycket för så trevliga ord! Och ja, det är ju kanske inte alla platser man vill eller hinner åka till själv. 🙂
Stort grattis och väldigt välförtjänt! Du lyckas förmedla känslan, dofterna och stämningarna i dina texter och bilder och ta med mig till platser jag inte visste fanns. Underbart!
Tack så jättemycket snälla du! Jag tror du nämner några nyckelord här, nämligen platser som många inte visste fanns. Vi pratar gärna om överturism, men samtidigt finns det så oändligt mycket att se om man bara tar sig lite utanför huvudlederna.
Grattis, du är väl värd titeln 😊
Jag tror att skriva för sin egen skull är en del av storheten. Lokal mat är ju väldigt intressant men framförallt så tycker jag att du beskriver väldigt många personer som du möter på din väg på ett mycket varmt sätt.
Tack så hemskt mycket! Jo, något av det att resa är ju, enligt mig, att träffa människor på olika sätt. Annars blir världen ett enda stort museum tänker jag.