Mitt reseår. Med stränder i Burma. Bergen i Bangladesh. Och maten i Vietnam. Det känns långt bort nu. Men så jättelångt är det inte. För de tre första månaderna i år, innan, mellan och efter reseledaruppdrag i Malaysia, hann jag besöka dessa länder. Tre för mig nya länder, och många erfarenheter rikare.
Det jag tänker på nu, är min första mellanlandning. Att gå runt i en förort till Peking den 3 januari, i 6 minusgrader och försöka hitta runt, göra sig förstått, och inte ha någon aning. I Kinas huvudstad är allt mycket större än på kartan. Sen fortsätta till Burma/Myanmar, och efter några dagar bli sjuk, 40 grader het och med hosta. Jag kallade det för burmesisk feber då. Undrar vad jag skulle kalla det nu. Fast antikroppar har jag inte.
Två rundresor på tre veckor blev det sen. I Malaysia. Borneo under monsun-tiden. Inte att rekommendera, men jag gjorde mitt jobb. 42 arbetsdagar. Fler blev det inte, i år. Varje år brukar jag nämligen räkna. Hur många dagar jobb. Hur många dagar privata resor. 2019 hade jag till exempel dagar 140 reseledar. Jag har även siffror för 2018 och 2017. Och visst, 2020 känns ju då lite futtigt.
Det gäller att fokusera på det positiva. Som att jag 2019, som turist/resenär hann uppleva ett nytt land, medan jag i år, 2020, hann med tre. Jag har nämligen ett mål: Att varje år åka till minst ett land jag aldrig varit i förut. Med Burma i januari, Bangladesh i februari och Vietnam i mars lyckades jag. När jag räknar hade jag 35 egna resedagar i år. Då inngår även min lilla chartervecka i Kroatien i höstas.
När jag då ser tillbaka på allt nytt som jag har upplevt, människor jag mött, mat jag ätit och luft jag andats, så är dessa minnen viktigare. Viktigare än att det inte blev vår- och höstresor till Pakistan. Viktigare än flodkryssningen på Volga i maj och transsibiriska i augusti. Viktigare än de resor jag aldrig erbjöds eftersom de fick ställas in innan de fått sin reseledare.
I augusti började jag på en utbildning. En pedagogisk utbildning för att bli lärare. När jag skriver det här är jag nästan klar med en tredjedel. 2021 kommer gå i de två tredjedelarnas tecken. På samma sätt som det att leda resor var kul, är det här också roligt, att bli historielärare. Ingen förstaprioritet för resor 2021 alltså. Men vi får se hur det blir. Ett nytt land ska jag åtminstone klämma in. Frågan är bara vilket!
Avslutningsvis några bilder från Vietnam, mars 2020. Jag fick åka hem en vecka tidigare än planerat. Och inte via Peking.
Du hann ju ändå tycka in ganska mycket i de resemånader som blev, tycker jag. Och spännande med din lärar-karriär coming up. 🙂
Ska bli intressant att se vilket nytt land du klämmer in 2021.
Hehe, jo, jag några funderingar på land faktiskt. Sen är frågan förstår när det kan bli och än så länge tror jag jag avvaktar att svara på den frågan 🙂
Hej, Hade sett fram jättemycket emot att få möta bergen i norra Pakistan tillsammans med just dig som reseledare i höstas. Tyvärr blev det ju inget med det. Kul att du tar vara på tiden och pluggar – det gäller ju att ”laga efter läge”. Innebär det att du lämnar reseledaruppdragen helt? Inget mer Pakistan? 😒
Undrar Margareta
Ja, det hade jag också sett fram emot. Verkligen. Och nejdå, det betyder inte att jag lämnar reseledaruppdragen helt. Och det kan mycket gärna bli Pakistan igen. Men samtidigt innebär det att under 2021 måste studierna komma först. Hur det blir hösten 2021 (om vi bortser från Corona) vet jag tyvärr inte ännu. Vi har ju mycket distansundervisning nu så jag hoppas det går att kombinera på ett bra sätt.
Förstår självklart att du inte vet! Det är ju dessutom mycket som är osäkert rent allmänt. Det var mer ett uttryck för en önskan 😊 Kanske får Pakistan vänta till 2022 i viket fall. Men står verkligen på önskelistan.
För övrigt hade jag gillat att ha dig som lärare – tror att det blir jättebra! Lycka till med allt.
Ja, nu får man ägna tid åt att titta på resorna som man har gjort. Det är ju faktiskt trevligt det också 😊 vilket kul mål du har, att resa till något nytt land varje år. Det kanske är något för mig också så småningom. Jag har som mål att besöka alla de sju nya underverken och de svenska underverken. Jag har bara tre kvar nu, Tal mahal, kinesiska muren och ishotellet i Jukkasjärvi.
Jag är säker på att du kommer att bli en fantastisk lärare!
Ja, några har ju som mål att resa till alla huvudstäder i Europa. Eller alla länder i hela världen. Själv valde jag (minst) ett nytt land varje år. Kanske som ett sätt att balansera reseledarjobb (där man gärna åker tillbaka till länder man redan känner väl) med det egna ursprungliga intresset för att resa, samt nyfikenheten.
Tack för det. Jag tror det kommer bli skoj att vara lärare. Och som lärare har man ju även lite semester ibland där man kan göra resor. Eller får jag om några år ta ett halvår ledigt och resa runt. Vi får se. 🙂