Saffran från Iran eller Spanien. Jag minns det även från en liten affär i Herat i Afghanistan. Jag var där för snart tio år siden. Jag har för mig att jag köpte men minnet sviker mig.

Ibland kommer frågan upp om äkta saffran. Som om den inte skulle vara äkta tänker jag. Falsk saffran? Oäkta? Men sen minns jag den torkade ringblomman, eller snarare dess torkade kronblad som jag en gång köpte på den stora marknaden i Tashkent. Chorzu heter marknaden, och saffranet låg där i lösvikt. Billigt, billigt ropade försäljaren, och det hade han rätt i. Det var bara inte saffran, och efter många år i mitt köksskåp hamnade de orange-gula kronbladen i mina sopor.

Här i Sverige får vi i affären oftast saffran i pulverform. Det kommer i 0,5-gramspaket och det mesta odlas i nordöstra Iran, inte så långt ifrån afghanska gränsen. Oktober är säsong, och nästa gång jag besöker Iran i oktober ska jag se till att åka ditt. Jag har sett bilder från saffransfälten. Men jag vill se det på riktigt.

När jag senast var i Iran köpte jag saffran. En enkel, liten, lätt och lyxig present att ta med hem, att ge en kompis när man kommer på besök. Nu har jag inga flera saffranspaket kvar. Bara lite för egen konsumtion. Till lussekatterna och fisksoppan.

Men ja, det finns som sagt falsk saffran. Inte bara i Uzbekistan. När jag var på norra Cypern förra året låg det där till försäljning. De torkade ringblommorna. Eller om det var finhackad tagetes? Eller kanske safflor, en tistelväxt som tydligen är populär.

Det är dock ganska enkelt att upptäcka oäkta saffran. Det vill säga om man vet hur saffran ser ut. I Sverige säljs ju oftast bara pulvret. I utlandet oftast hela pistillen. Men är det ljust orange och ligger hyfsat öppet och priserna är rimliga, ja, då är det för bra för att vara sant. Då är det inte saffran.

Nej, saffran ska vara mörkare i färgen. Djupt röda trådar. Samt ett lite ljusare pulver Och doften ska kännas tydligt. Det gör den i det här 10-gramspaketet från Iran. Om fejksaffranen ovan kostar 50 kronor för en burk, så kostar även saffran i till exempel Afghanistan eller Iran en slant. Minst 20 kronor grammet. Samma som i Sverige alltså, när den är på rea.

På en marknad i Madrid köpte jag förresten saffranskrokus. Alltså lökar. Det var förra hösten. Och under vintern blommade en utav dem. Medan jag var bortrest. Typiskt! I år har jag sett att två små krokusar lever. Om det kommer bli något är en annan sak. Men det var i alla fall en lite rolig souvenir.

Nu kvarstår Lucia och julen. Jag har lagt lite saffran från Iran i brandy från Armenien. Saffranet är en vatten- och alkohollöslig krydda. Smakerna kommer fram mycket mer än om man har det torra saffranet direkt i degen. Jag är ute i god tid, jag vet. Fast några timmar också bra. Bättre än inga. Nu till helgen, ja då kommer jag baka. Och det saffranet – det kan jag lova är helt äkta!