I en soffa från Jugoslaviens dagar. I en lägenhet i ett palats från 1700-talet. Tartaglia heter det, och fast det kanske inte står skriven om det i guideböcker direkt, kommer det upp i olika kart-appar. Lägenheten ser dock ut till att vara från 1970. Det passar mig perfekt!

Men för att ta det första först. Det fanns alltså en anledning till att jag i lördags publicerade en krönika om munskydd.

Jag hade nämligen precis, efter lite överväganden köpt en biljett. Sista minuten. Enbart flyg. Arlanda – Split i Kroatien, tur retur, 495 kronor. Det blev helt enkelt för svårt att låta bli, särskilt när jag har inläsningsvecka på högskolan och dessutom ligger i framkant vad gäller inlämningsuppgifter.

Så här är jag, för första gång i mitt liv med munskydd. Kallt när jag andas in, varmt och fuktigt när jag andas ut och jag känner min egen andedräkt. Inte för att den är så illa direkt, men ett tips är ändå att borsta tänderna direkt innan avfärd!

Det här var alltså lördag eftermiddag och kväll. Nu har jag hunnit med två nätter här. Den första i ett hostel där jag delade rum med en galen och troligtvis drogad man från London. Det blev inte mycket sömn och det första jag gjorde morgonen efter var att hitta en egen lägenhet. Vilket jag lyckades med. Och sen bara sova… Över ett dygn har gått.

Nu är det måndag morgon. Jag har lyssnat på regnet. Ja vädermässigt är det inget att hurra för här nere. 15 grader, molnigt, regn och åska. Ja lite sol också, emellanåt. Men jag har med mig tre böcker som jag ska läsa så det gör inte så mycket.

Färsk croissant till frukost. Med lokal torkad skinka. Och pulverkaffe från Sverige. Sen kan jag ta en riktig kaffe ute på stan vid lunchtid. Nu ska duscha. Sen plugga. Och sen kommer en väninna som jag inte hade en aning om skulle befinna sig här. Men så kan det gå! Hälsningar från en Jugoslavsoffa i Split!