Jag har liksom haft principen. Att jag inte vill ha någon mask i mitt ansikte. Eftersom masken, eller munskyddet är lite som ett kors runt halsen eller vitlök i fickan. Ett symbol. Som vi så gärna vill tro funkar. (Vilket det också gör om vi själva är sjuka, vill minska risken för att smitta andra men ändå absolut, av någon outgrundlig anledning inte fattar att man ska stanna hemma).
Frågan blir, vad gör jag när min princip motarbetar mig? När krav på munskydd faktiskt är en realitet i olika sammanhang. När det går från att vara tro, eller från att vara rekommendation till att bli ett måste, ett krav.
Människan är anpassningsbar. Det vet vi. Vi glömmer också rätt så snabbt. Som till exempel att det en gång i tiden var hur normalt som helst att ta med sig vatten genom säkerhetskontrollen på en flygplats. Eller det vill säga, vi minns, men vi accepterar det nya. Det nya blir normalen och om jag hade haft principen att avvakta med att flyga tills jag får med min vattenflaska, ja, då hade jag fått vänta.
Därför funderar jag. Hur blir det om 5 år? Om 10 år? Kommer vi alla bära munskydd på flygplanen då? Jag tror det. Jag hoppas förstås något annat. Men jag ser inte framför mig det flygbolag som tar risken att plötsligt säga nu är det fritt fram. Att släppa restriktioner är mycket svårare än att införa dem. I alla fall när det gäller flyg och vad man tänker är säkerhet.
Jag inser att jag får tänka om. För hur mycket väger en princip egentligen? Om konsekvensen blir så stor. Det är dags nu. Att ta på sig mask för första gång. Dags att använda munskyddet. Att slänga principen.
Hatar det VARJE gång man måste ha det. Tar av det alltid när ingen ser 🙂 hehe. Kommer aldrig vänja mig. Plus kan inte prata med det så tar ner det. Gjorde det senast idag när flygvärdinnan på Finnair hem frågade vad jag sa när jag bad om vatten när de kom med vagnen.
Hehe, vagn ja, det var tider det. Fanns inte på SAS när jag åkte ner till Kroatien igår 🙂
Så intressanta tankar! Jag tror tyvärr att det här med munskydd är något vi kommer få leva med ett bra tag framöver, i alla fall på själva transportdelen av resandet.
Tack! Jo, jag gissar att det kommer stanna. Men men, hoppas verkligen jag tar fel. Det händer att jag gör det 🙂
Vi använde munskydd i Polen och Tjeckien, enligt principen att ta seden dit man kommer och att följa lokala regler 😉 Blev ganska förvånad dock över hur de användes (typ dra bort det från munnen när man ska prata) så frågan är hur mycket det hjälpte.
Ja frågan är väl hur mycket de hjälper oavsett. Men nu har jag fattat psykologin och tanken bakom att ha munskyddet hängande från ena örat eller under hakan. Jag har blivit en sådan själv här i Kroatien. 🙂
Ja man får tyvärr ta och anpassa sig för det verkar vara här för att stanna. Jag tänkte som du, ingen mask i mitt ansikte. Men med tiden blev ressuget för stort, och då var jag så illa tvungen att ta på mig en mask för att få komma på planet.
Precis. Och det var ju en anledning till att jag skrev texten när jag skrev. Är i Kroatien nu och har fått använda munskydd 🙂
Vilket sammanträffande. Var just till Kroatien jag åkte och motvilligt fick ta på munskyddet. Tur man för det mesta kunde gå utan när man väl var framme.
Joda, jag tycker det funkar rätt så bra här. Men det blir ju till att man har skyddet mest i fickan 🙂
Tyvärr kan du ha rätt. Lite beror det på hur länge det dröjer med massvaccineringar. Men troligtvis får vi leva med denna pandemi minst hela 2022 också. Och ju mer tiden går desto mer tenderar sådana här förändringar att bli permanenta.
Massvaccinering hoppas jag inte kommer på mycket lång tid. Tänk om man upptäcker senvirkningar. Och sen har man massvaccinerat. Jag förespråkar ju vaccin, men just här är jag skeptisk. Särskilt om man egentligen inte är riskgrupp för att annars skulle dö av Corona.
Jag känner samma skepsis. Men är rädd att detta kommer fortsätta snurra runt länge än.
Då har vi nog samma åsikt/rädsla. Tyvärr.
Ja det är någon obstinat, känsla av att vägra bli tvingad till något. Jag har den också. Men hade faktiskt inte kommit så långt i min funderingar som till att de är här för att stanna. Men du har säkert rätt.
Hoppas bara jag har fel. Men jag tror det kommer ta tid.
Ja, du!!? Har funderat i dessa banor…. men har valt att stanna hemma om jag är sjuk.
Lärde mig som barn att se den man hälsar på i ögonen och att le med både mun och ögon…
VILL inte behöva ha munskydd, tacksam att jag ser medmänniskans mimik.
Vad hjälper det om det blir ett krav?
Jag ville inte ha slöja/schal när jag besökte Iran.
Jag ville bada i Kaspiska havet med mina manliga och kvinnliga vänner.
Men vad hade jag för val? Slöja och inget bad i Kaspiska havet med mina vänner.
Kanske dumt att jämföra med ett land i diktatur men om nu inte munskyddet hjälper. Varför då tvingas att bära det?
Eller finns det osynliga små droppar som stoppas när jag bär det och därmed ändå skyddar andra när man sitter så tätt som i ett flygplan, på ett tåg, en buss etc?
Men tänk om jag rör vid det eller sätter på det fel?
Hur många munskydd och av vilket sort bör jag bära med mig så jag kan byta om jag rört vid det jag bär på felaktigt sätt?
Frågor i det oändliga och kanske måste även jag en dag följa ev kommande rekommendationer om munskydd!!!!
Ja du, det är många tankar som dyker upp. Jag hoppas bara att jag har fel…
Tror också tyvärr munskydd på plan är här för att stanna. 👎🏻
Har förresten en resa till Italien inbokad i mitten av oktober, det enda som får mig att fundera på att avboka är krav om munskydd.
Ja det beror väl på om det är krav om munskydd när du rör dig omkring i Italien också. Jag vet inte hur läget är där?