För snart fem år sedan köpte jag en flaska rom i Belize. Jag var där endast en dag. Den utmätta tiden för en kryssningsresenär. När min mamma, min kompis Jari och jag sen kom hem hamnade romen i mitt barskåp. Där fick den samla damm. Rejält.
I januari i år besökte jag Burma. Ingen kryssning förstås, utan en helt vanlig rundresa. Kalla det gärna backpacking. Med mig hem kom en flaska rom. Sprit är en enkel souvenir. Finns nästan överallt, är relativt billigt, smakar förhoppningsvis gott eller åtminstone okej. Eller kanske intressant.
Oavsett, med dessa och med några fler flaskor rom i hemmet kom tanken om att göra en romprovning. I all enkelhet förstås. I goda vänners lag. Inget feinschemekeri. Vi jobbar efter tesen: så länge det är lokalt… Och vi har ledigt dagen efter.
Rom från Burma, Belize, Barbados och Kuba. Barbados har jag i och för sig inte varit på. Den flaskan var en present.
Men, nu ska inte det här bli värsta fyllekalaset. Därför gäller att det äta lite innan. När man är reseledare, och gillar att stödja lokala producenter genom att köpa deras varor (ett finare sätt att säga att jag helt enkelt tycker det är roligare att köpa grejer utomlands), så hamnar gärna ett par konstiga delikatesser i kyl och skåp. Nu är det dags att använda souvenirerna!
Till förrätt: Spanska pastejer. Alla köpta i Barcelona förra november. Av sjöborre, krabba och tonfisk.
Huvudrätten: Bidos, samisk renköttskoppa, fast i en liten egen variant. Koka några renkotletter som jag köpte i Karesuando förra sommaren när jag och två andra vänner var på roadtrip där uppe. Sen ha i salt från Pakistan, enbär (som jag köpt på en marknad i Ryssland), lagerblad (från en marknad i Georgien), rotgrönsaker och surkål. Voila. Soppen är klar.
Sheki halva från staden med samma namn, Sheki alltså, i Azerbajdzjan
Efterrätten blev Sheki halva. I september förra året ledde jag en resa i Azerbajdzjan. Vi besökte en producent av denna lokala delikatess, en kaka som stort sett består av socker, valnötter och rismjöl. Nästan som en baklava, fast bara nästan. Besöker man en producent får man ju ta med sig lite gott hem. Sen är bara frågan när man ska öppna ett halvkilospaket med sockerbomb. Det blir med vänner på besök!
Mina vänner Mathias, Peter och Carin. Dags för de spanska pastejerna. Carins tallrik från Pakistan, bordsduken från Hawaii och kristallglasen från Ryssland.
Sen går det slag i slag utöver kvällen. De olika rätterna, de olika flaskorna, samtalsämnena som förstås inte bara handlar om resor och souvenirer. Efter maten har vi romprovning. I mina afghanska handblåsta glas från staden Herat som jag besökte under några aprildagar 2011. Tanken var aldrig att dricka burmesisk sprit ur dem. Men det blir som det blir…
Ett av de 24 glas jag lyckades få med mig hela från Afghanistan våren 2011. Mer om glasproduktion i Afghanistan finns att läsa i På besök hos Sultan Hamidi.
Vi smakar på de olika. Visserligen var den burmesiska romen 12 år gammal. Men hur god var den egentligen? Och romen från Belize, med porträtt av jaguaren Junior i Belize zoo på flaskan, hur står sig den i jämförelse? Alla kommer vi med våra utlåtanden. Åtminstone är mitt vin- och spritvokabulär ytterst begränsat.
Pistagenötter från Uzbekistan. Mindre, men enligt mitt tycke godare och mer smakrika än de från USA importerade nötter som man hittar i Sverige. Skärbrädan till höger är för övrigt en souvenir från en jobbresa Rumänien.
Dags för snacks. I Ryssland har jag en tendens att köpa små paket med torkad fisk och ta med mig hem. Perfekt till en kall öl och säkert en aning hälsosammare än svenska chips. Torkad fisk, oavsett hur de kryddas, är dock inte för alla. Något som pistagenötter är.
När jag har resor i Centralasien brukar jag köpa. Pistagenötter. Rostade aprikoskärnor. Kanske köper jag en kilo. Kanske två. Som jag kan portionera ut i mindre paket och ge bort i presenter när jag kommer hem. Eller helt enkelt ha i en behållare, och ta fram när det väl är dags. Som till exempel ikväll.
Glasburk med rostade aprikoskärnor, även de från Uzbekistan. Eller var det Kirgizistan? Det är inte så lätt att komma ihåg alltid…
Kvällen blir sen. Sista drinken hällas ur en tillbringarna i plast från Brasilien. Köpt där. Formad som en ananas. Ett klassiskt design.
När gästerna lämnat blir det nattmacka. Visst, jag har ju även lite torkat kött från Spanien. Från samma resa som pastejerna. Dags att äta upp även detta reseminne. Souvenirerna ska ju faktiskt användas!
Haha, jag köper inte så mycket på resa och det ätbara äter jag nog snarare upp direkt. Fast något te har nog blivit kvar i skafferiet. För det vanliga hemma är godare.
Däremot den kubanska mörka rom som vi fick i present på Kuba, hällde jag faktiskt ut när köket skulle renoveras i februari. Den var inte god som mojito och vad ska man då med en Rom till?
Aj aj aj, du hällde ut den mörka romen??? Det är fängelse för sådant vet du? 😉 Mojito gör man på ljus rom. Mörk rom dricker man som den är.
Låter ju en härlig kväll. Jag gillar också att köpa med lite annorlunda matprodukter och ta med hem. Pistagenötter från USA brukar ofta få följa med hem, för det märke jag gillar mest finns inte här i Sverige. Skulle vara kul att testa pistagenötter från centralasien.
Kul att du köpte med dig renkotletter från Karesuando också. Bios var längesen jag åt.
Vad för märke brukar du köpa i USA? De i Centralasien smakar liksom mer. Typ lite rökigt och granskog. Och så är det mycket mindre i storlek. Säkert någon äldre art. Jodå, det blev ju en del renkött på mig. Fast nu börjar det ta slut! Aj aj
Jag minns inte vad märket heter. Har bara sett de på bensinmackar och inte i större matvarubutiker. Hade en förpackning kvar sen senaste resan, men den tog slut för nån månad sen. Har försöka googla mig fram till vad de heter men kan inte hitta just den förpackningen någonstans. Det var iaf en ganska liten snacksize-förpackning. Finns både med pistagenötter och andra nötter. Supergoda och alldeles lagom salta iaf.
Antar att de från Centralasien inte går att hitta någonstans här i Sverige?
Haha, ja vi har lite samma problem med vårt ren- och älgkött. Skulle ju rest upp i påskas och då brukar vi alltid åka tillbaka med en väska full av kött. Men ingen resa, ingen påfyllning av kött. Får bli en postleverans istället.
Låter som en trevlig kväll med mat och dryck från hela världen, minns en kväll när jag kom hem från Vitryssland med vodka, rysk kaviar och borjsjit.
Ja Vitryssland/Belarus är ju ett utmärkt land för den som vill shoppa sprit, choklad och annat spännande. Hur var priset för rysk kaviar där?