Som pärlor på ett snöre. Ett i taget. Så ställs dem in, resorna som jag skulle haft under våren och tidig sommar 2020. UD förlängde nämligen den 3 april avrådan från alla icke-nödvändiga resor utomlands. Denna reseavrådan betyder, per definition, att alla gruppresor i samma period ställs in.

Det var kanske inte så förvånande. Ja, inte alls egentligen. Men ändå. Jaha, tänker jag, då försvann de resorna. De upplevelserna. De pengarna. För som reseledare är det ju så man betalar hyran. Vad ska jag hitta på nu?

Kryssning på Moskvafloden, sensommaren 2018.

Det som gick om intet, tänker jag smått bittert, var den efterlängtade Volgakryssningen. 20 dagar. Från Rostov, som i och för sig ligger vid floden Don, över till Volga, ner till Astrakhan där den kända ryska kaviaren produceras, och sedan motströms upp floden, hela vägen till Moskva.

Med stopp i Volgograd, det vill säga tidigare Stalingrad, känd från kamperna under andra världskriget. Samt Saratov där jag pluggade två månader hösten 2001. Nu får jag bara drömma om denna resa. På samma sätt som jag just nu egentligen skulle ha sett aprikosträden blomma i Pakistan. Fast det blir kanske en ny chans 2021. Vem vet. Det är för tidigt att säga.

Kazbegi i Georgien. Kaukasus tredje högsta berg är 5047 meter högt.

Den andra resan jag skulle haft som reseledare, men som nu blir inställd, är Sommar i Georigen. En lite annorlunda Georgienresa, med ett ännu större naturfokus än det som är vanligt när man har gruppresor dit. Nu, på grund av samma avrådan från UD, är det bara att inse att jag även i juni kommer stanna hemma. Ingen shopping på Tbilisis marknader. Ingen vandring i bergen i Svaneti.

Nu har i och för sig inte mina uppdragsgivare kontaktat mig ännu. Men avrådan förlängdes på fredag, jag gissar de hör av sig på måndag. För en UD-avrådan betyder som sagt, per definition, inställda resor.