Det finns ett ordspråk på norska som säger att en situation aldrig är så illa att det inte är bra för något. (Aldri så galt at det ikke er godt for noe). Finns motsvarigheten på svenska? Jag vet inte, men den borde finnas, För det är faktiskt sant.

Jag sitter hemma i min soffa. Jag skulle ha varit i norra Pakistan. Dag fem på min resa. Sett aprikosträden blomma.

Så blev det förstås inte, och jag behöver inte ens nämna varför. Istället har jag putsat och oljat in min mormors fars gamla kopparbord. Jag har planterat frön som ska bli fina växter på min balkong till sommaren för jag gissar att dagens situation inte kommer lösa sig med det första. Jag har köpt en ny bäddsoffa till sovrummet eftersom min inneboende snart flyttar ut. Jag har lånat böcker på biblioteket. Särskilt e-böcker. Det finns så mycket jag vill läsa.

När det kommer till bloggen har jag hittills i år fokuserat på vardagen som reseledare. Något annat hinner jag inte. Dagboksanteckningar från Malaysia och de andra länderna jag besökt nu under vintern. En och annan fundering. Uttalade tankar. Men inget större skrivande.

En fråga blant resebloggare är hur det lämpar sig att skriva om resor mitt under pågående epidemi. Lusten försvinner. Det känns irrelevant. Ingen vill läsa om resor nu.

Jag vill säga tvärt om. Det är just nu, när mina uppdrag är inställda, när mitt liv liksom hamnat i pausläge, att jag kan börja skriva på riktigt. Hinna göra research. Gå genom mina tiotusentals foton från Pakistan, Bangladesh, Ryssland, you name it. Redigera, göra urval, minnas, skapa något.

Visst, vi vet inte hur länge det här kommer hålla på. Ekonomin är osäker. Resplaner får definitivt vänta. Men jag har alltså att göra. Som en av mina uppdragsgivare sade till mig. – Johnny, nu kan du ju skriva en guidebok om Pakistan. En uppdaterad sådan finns ju inte.

Och det stämmer. Nu kanske jag inte ska skriva guidebok direkt. Men något ska det bli, nu när ett virus tryckt på livets pausknapp och världen står still. För snart kommer varmare dagar, och vem vet, kanske viruset försvinner och allt går tillbaka till det normala. Då är livet på play igen, resorna kommer i gång. Det gäller att hinna mens man fortfarande kan!