Ibland önskar man att man var hemma. Att saker inte strulade. Fast visst, det gör det ju hemma ibland också. Jag måste nog medge att jag börjar bli lite trött.

Inte på Malaysia. Inte på mitt jobb som reseledare, inte på de resenärer som åker runt med. Men på omständigheter och saker som strular och oklara besked och inga besked alls. Samt mitt i det hela, som lilla pricken över i:et, Corona.

På en av George Towns många restauranger äter jag en underbar kyckling med ris och tar en öl. Tittar på andra gäster och undrar vad de pratar om. Jag har precis fått veta att Vietnam har stoppat alla flyg till och från Kina fram till slutet av mars. Min hemresa till Sverige från Asien är från Vietnam via Kina. Problem som måste lösas alltså. Än så länge är jag i Malaysia. Än så länge har jag tiden på min sida.

Tvätta händer. Alkogel och munbind finns knappast på apoteken längre. Fast munbind, funkar de ens mot virus?

Varje gång vi går in på vårt hotell i George Town står två dörrvakter och tar tempen på oss. 34,5. 35,2. Inga av oss har feber direkt. Med våra låga kroppstemperaturer är vi snarare levande döda. Felmarginalen måste vara rätt stor med dessa termometerpistoler som riktas mot våra panna 4-5 gånger per dag.

Utflykt med buss. Visst är det något särskilt med en del av bussarna här? Lite smått psykedeliskt.. Air China skriver till mig att jag kan få retur hem via Cambodia. Fast då måste jag ju ta mig dit också. Och skaffa visum. Och betala. Det var ju inte dit jag planerade åka. Annars kan jag få pengarna tillbaka. Då måste kontakta resebyrån som jag köpte biljetten av. Där är det mycket långa svartider. På grund av Coronan.

Posera lite vid en väggmålning bredvid ett bord. Synd att jag inte hade med mig varken bröd eller vin. Och inte är jag särskild religiös heller så att övre makter ska hjälpa mig med hemresan, ja det tvivlar jag på.

Jag svarar Air China, men mailet kommer i retur. Jag väntar på svar från försäkringsbolag. Är dessutom emellan försäkringsbolag. Å ena sidan min vanliga hemförsäkring som gäller är det 42 eller 45 dagar. Å andra sidan försäkringen via mitt jobb som reseledare. Å tredje sidan extra sjukförsäkring för dagarna efter att mitt jobb är slut, vilket blir den 4 mars. Efter avslutat reseledaruppdrag ska jag nämligen semestra lite i Vietnam. Det är i alla fall planen.

I ett tempel tittar vi på ormar. Därefter dricker vi juice av frukten från muskatträdet. Vi besöker en batikfabrik och en fiskarby. Jag bestämmer mig. För 3700 kr kan jag köpa en enkelresa från Ho Chi Minh den 12 mars. Via Bangkok till Sverige.

Jag kör på det. Sen löser det sig nog med försäkringar och uppdragsgivare och pengar. Det är ju oavsett inte många tusenlapparna det är frågan om. Och hem måste jag!