Hong Kong om kvällen. När man tar färjan över Victoria Harbour och ser alla ljus. Stålkastare, laser, ljusspel. För inte att tala om alla vanliga glödlampor i lägenheter och kontor. Star Ferry kallas den – färjorna som fraktar människor mellan själva Hong Kong Island och stadsdelen precis norr om själva ön, Kowloon. Sedan 1888 har båtarna gått i skytteltrafik och även om här nu också finns broar, är Star Ferry en viktig del av Hong Kongs kollektivtrafik. Nu även som turistattraktion!

Vi har sett många bilder från Hong Kongs gigantiska våningshus. Utifrån känner man sig som en liten myra när man tittar upp på alla små fönster som bara fortsätter uppåt och uppåt. Färre bilder har jag sett inifrån en sådan lägenhet. Här står jag i ett vardagsrum. Bäddsoffa, mikrovågsugn, miniugn och en altare till avdöda släktningar. Hallen med dörr in till badrummet och sen ytterdörren. Bakom altaren och ugnen ligger sovrummet med en stor säng och därför inte mycket golvplats. Något ordentligt kök finns inte. I Hong Kong äter man oftast ute.

På tal om att äta ute… Som sagt så gjort. Och i Hong Kong är det blant annat street food som gäller. Jag har en kompis i Hong Kong. Lägenhet ovanför tillhör hans familj, och det var han som tog mig med på matmarknad. Eller ska jag säga nattmarknad. Hong Kong har fullt av dem, och jag kan inte säga att en är bra medan en annan är dålig. Där folk äter, där är det stort sett bra!

En sak som min vän ville att jag skulle prova var tofu. Inte vilken som helst tofu, utan stinky tofu. Fermenterad tofu som luktar rejält… Som i Hong Kong sedan friteras, och serveras på spett med en kryddig hoisinsås till. Min vän avvaktade med spänning min reaktion. Han blev nog lite besviken. Jag tyckte stinky tofu var gott.

Hong Kong består som vi nu redan vet inte bara av själva ön Hong Kong, utan även av andra öar och fastlandsområden. Den största av öarna heter Lantau och här hittar man den nästan sex kilometer långa linbanan Ngong Ping 360. När man väl kommer upp finns gott om turistkaféer och -affärer. Här finns ett kloster och en gigantisk Buddha-staty, men det trevligaste enligt mig var ändå själva färden. Vi åker över vatten och trätoppar, och på tal om lägenheter och om hur folk bor i Hong Kong, tycker jag denna bilden illustrerar det ganska väl. Enorma lägenhetskomplex bredvid det som en gång var en sömning liten fiskerlandsby, och där de små trähusen bredvid stranden fortfarande finns kvar.

På Lantau ligger alltså den stora buddhan. Tian Tan Buddha kallas den, men den som stor att bronsstatyn är något gammalt får chansen att tro om igen. Statyn som är 34 meter hög och väger 250 ton, stod klar år 1993. Det går att komma helt nära, och statyn är en av Hong Kongs sevärdheter. För den som gillar statyer förstås…

I 150 år var Hong Kong en brittisk koloni. Det varade fram till att Kina, fastlandskina, folkrepubliken fick tillbaka staden som under britterna hade utvecklats till ett av världens stora finansiella centra. I souveniraffärerna blandas denna relation av kommers och Peking-kommunism, där Mao finns på t-shirts för 69 dollar per styck (ungefär samma i svenska kronor), tillsammans med I love Hong Kong-skjortor, och dessutom med kvantumsrabatt för den som köper två. Det blev dock inga skjortor på mig.

Att fiska… det är något jag har en relation till. Från min uppväxt och till nuet. Och stort sett överallt i världen, där det finns vatten finns det även fisk. Och där det finns fisk, ja där försöker människorna fiskelyckan. Redskapen kan vara komplicerade eller enkla som här på en brygga nära både båtar och affärer. Om det blev någon fisk vet jag dock inte, men det var oavsett trevligt att se. Att fiska ger både mat, samtidigt som det kan vara riktig bra terapi för själen.

Några skolbarn kom fram till mig med några papper. Deras uppgift för dagen var att leta upp turister och fråga vad vi tycker om Hong Kong. Fokus låg tydligen på kulturskillnader, eller för att vara mer specifik: – Vilket är mitt största kulturchock?

Med andra ord, lite mer på spetsen-fråga än det vanliga ”Vad tycker du om Hong Kong?”. Ja du, kulturchock? Jag kan väl inte säga att jag fick någon jättestor kulturchock i Hong Kong. Eller jo, det gjorde jag, när jag blev bjuden på nudelsoppa med inälvor och levrat blod i strimmor. Det var en kulturchock det. Fast till barnen sade jag bara trevliga saker.

I år, 2019, är det grisens år. Den här bilden med lilla grisen och poserande, troligtvis fastlandskines, har alltså inget med själva året att göra. Grisen symboliserar dock både lycka och rikdom och en hel mycket annat. Det är kanske inte alls någon slump att statyn är målad i guldfärg. Paraplyn är också något som folk har med sig överallt. Om det börjar regna, vilket det ofta gör i Hong Kong, är det bra att kunna skydda sig mot regnet, och när solen tittar fram är det bra att kunna skydda sig mot den!

Min sista Hong Kong-bild för den här gången visar ett riktigt måste i staden. Det typiska, det som alla gör, också jag, nämligen att ta den speciella spårvagnen till Victoria Peak, Hong Kongs högst belägna punkt. Här har spårvagnen gått upp och ner sedan 1888, alltså precis lika länge som Star Ferry över Victoria Harbour. Och just det, den Victoria de båda syftar på är förstås Drottning Victoria av England som regerade då, och Hong Kong var en brittisk koloni. Utsikten talar för sig själv. Det gör även köerna. Att komma upp var okej. Att ta sig tillbaka igen tog över två timmar.