Det är det jag ser nu. På min balkong som ligger i skuggan är det 25 grader varmt och jag hör barnen leka i vattnet. Några våningar under mig promenerar familjer som antigen pratar kirgiziska eller kazakiska. Jag medger att jag inte hör skillnaden. Det är vid Issyk Kul-sjön jag befinner mig. En eftermiddag, kväll och natt tillsammans med min norska grupp på en semesteranläggning i Kirgizistan. Det är annars med kazaker som semestrar här.

Resan som jag leder heter Sommar i Kirgizistan. Det var tidigt i går morse att vi ankom Bishkek. Gårdagen bestod av stadsrundtur, lite vila, samt mat. På kvällen mötte jag mina vänner Marcus och Thomas. De reser runt här själva. Jag bjöd dem på öl från ett lokalt microbryggeri. Bryggeriet hade dock dem hittat. Veteöl med fruktpuréer är tydligen grejen för kirgiziska hipsters numera.

Sen blev det natt, och sen blev det morgon. Pannkakor till frukost. Sushibitar med smältost fanns också. Något för den innovativa och fusionälskande kanske? Jag höll mig till pannkakorna som jag ofta gör på centralasiatiska hotellfrukostar. Eller ja, inte bara…

26 mil åkte vi. Avfärd 07:00. I två minibussar. Med stopp för Burana-tornets arkeologiska utgrävningar, toa- och kaffepaus, samt lite shopping. Dryck och godis.

Vi lämnade den 35-gradiga kirgiziska huvudstaden. Nu är vi vid insjön Issyk Kuls norra sida. Jag sitter på balkongen med lite pappersarbete. Översättningar samt mailkonversationer som handlar om jobb. En ny resa i maj 2020 verkar jag ha fått. Strålande!

Jag kanske snart går en promenad. På stranden. I solen. Känna efter om vattnet är varmt. Eller nja, det är det inte. Känna efter hur varmt det är snarare. Efter det middag. Praktisk info om morgondagen. Sen blir det natt, och sen blir det morgon.