Jag är inne på Eliseevsky. Mitt i rummet står en stor palm. Här finns en självspelande flygel och jag är inte den enda som tar bilder av den klassiska interiören och detaljerna i jugendstil. Det här är dock varken ett museum eller en konsertsal, utan Eliseevsky är en affär. Sankt Petersburgs finaste mataffär som ligger på Nevskij Prospekt, hus nummer 56. Nevskij som den ofta bara kallas är huvudgatan i denna stad som grundades på början av 1700-talet som ett Rysslands fönster mot Europa. Eliseevsky, eller Jeliseevskij eller oavsett hur man vill stava det (varianterna är många). Affären har legat där den är idag sedan 1902, och här finns även kafé och restaurang.

En liten bit utanför centrum, i promenadavstånd från tunnelbanestationen Lomonosovskaya, ligger det kungliga porslinsmuseet. Visst, inte för att Ryssland är så kungligt idag, med det blev det slut för drygt 100 år sedan, men det är här, vid floden Neva, som Rysslands kanske finaste porslinsfabrik ligger. Om någon hört talas om Lomonosov-porslin, så är det just detta. Fabriken har förstås ett museum, och här finns utställningar som på sitt sätt, genom sin konst, ger oss en bild av både staden och landets historia. Som här, detalj från en vas som visar lastbilarna över Ladogasjön, om vintrarna, på början av 1940-talet när Leningrad som staden het då, under nästan 900 dagar belägrades av nazister och invånarna kokade soppa på gamla tapeter för att hålla hungern i schack. Lastbilarna var enda försörjningslinje som miljonstaden hade, och räddade livet på hundratusentals människor.

På väg ut mot flygplatsen Pulkovo ligger också detta monument. Det handlar om andra världskriget, eller stora fosterlandskriget som man väljer att kalla det för i Ryssland. Och självklart, för Sankt Petersburgs del handlar det om blockaden, belägringen av Leningrad, en av de mest förödande belägringarna i världshistorien, där man räknar med att drygt en miljon människor dog, av svält och i försvaret av staden. En miljon människor. Då snackar vi enbart om de civila förlusterna. Monumentet ligger i promenadavstånd från tunnelbanestationen Moskovskaya.

Vitebskij-stationen. En helt vanlig tågstation, men som kanske inte är så vanlig ändå. Man kan skriva ett eget inlägg om bara tågstationer i Sankt Petersburg. Där finns flera nämligen. Man kan göra en sightseeing med bara tågstationer. Men det får bli en annan gång. Vitebskij- eller Vitebskstationen har detaljer i vackraste art nouveau, eller jugendstil som det heter på svenska. Det var den stilart som var populär inom konsten och arkitekturen vid förra sekelskiftet, alltså för drygt 100 år sedan. St Petersburg är full av byggnader från denna period. De gör sällan något större anspråk i reseguiderna. Desto viktigare att jag som resebloggare och färdledare uppmärksammar dem.

Om helgarna är det Udelnaya som gäller. I alla fall om man som jag gillar loppmarknader. Här finns det mesta. Allt ifrån det som bilden visar till dyrare antikviteter, sovjetiskt vin, mynt och sedlar, samlarobjekt, second hand-kläder. De professionella försäljarna har sina bås med öppettider och nummer. Privata lägger ut det de har på marken. Jag köpte en par trevliga byxor på second hand, och en kokbok från en privatperson. Marknaden är öppen enbart på helgerna.

”Blodskyrkan” eller ”Kyrkan på blodet” kallas den, Uppståndelsekyrkan  som byggts just här eftersom tsaren, Alexander II, mördades på denna plats. Det var den 13 mars 1881 och kyrkan byggdes så till hans ära. I Ryssland har det blivit något av en tradition, det att bygga kyrkor på den plats där kungligheter dör, eller ja, mördas. I den lilla staden Uglich finns en sådan kyrka över Ivan den förskräckliges son, i Jekaterinburg finns en för den senaste tsaren, Nikolaj II, och så här i Sankt Petersburg för Alexander II. Utanför kyrkan som numera är en turistattraktion står turistbussarna i rad. Kön är dessutom lång för att komma in.

Toaletter kan vara ett problem i stora städer som plötsligt har fått många turister. Turister dricker läsk, kaffe, vin och öl, och efter en timme eller två vill så vätskan ut igen. Vad gör man då? Jo, i Sankt Petersburg har man placerat toalettbussar lite här och var. Betala några rubel, och sen är problemet löst. På herrsidan (den enda jag av naturliga själ fick besöka) fanns både urinaler och toaletter, och ja, såhär kan det alltså se ut. Nästan så jag började fundera på vilken stilart!

Uniformsklädda killar och turister från Asien – två kategorier människor som man ser mycket av i denna Rysslands gamla huvudstad. Här är jag och min grupp, alla dessa bilder är tagna i början på juni 2019 när jag är i staden som reseledare, inne på Peter och Paul-fästningen. Att enbart ta bilder på gamla kungliga gravar, det är nämligen medlemmar i tsarfamiljen som ligger här, blir fort tråkigt tycker jag. Mycket roligare att ta bilder av människor, särskilt när man lyckas få med lite kontraster som det här.

Delar av Vinterpalatset till vänster, Alexanderkolonnen i mitten och sen en polisbil av lite äldre modell. Det här är Sankt Petersburgs mest centrala delar, och torget heter Palatstorget. I Vinterpalatset bodde tsarfamiljen, men nu är det museum. Eremitaget som det heter är ett av världens främste och största konstmuseer, och trots att jag varit kanske sex eller sju gånger i Sankt Petersburg, var det här första gång jag besökte detta museum. Dock hinner man ju med bara en mycket liten del av museet. Jag vill absolut tillbaka.

Det kan vara trångt ibland. Särskilt om det är mitt på förmiddagen och alla gruppturister befinner sig på samma plats samtidigt. När jag en dag hade lite ledig tid ville jag ändå in i Blodskyrkan. Där finns ungefär 6000 kvadratmeter mosaikkonst från förra sekelskiftet, och jag ville gärna se dem. 300 rubel, alltså drygt 40 kronor för att komma in. Det var det värt, trots alla människor, trängsel, högljudda guider med paraplyer upp i luften. Sådant som man kan störa sig på. Men det hjälper inte att störa sig. Det är det bara en själv som plågas av. Fascineras heller, och ta några bilder!