Från 10 till 23 kilo… Fast nej, inte den här gången, inte imponerad. Särskilt inte när jag kunde haft med mig 30. Varför fick inte resväskan växa ännu lite till?
Jag har precis kommit hem från Pamir. En roadtrip längs Pamir Highways stora nakna fjällplatån. Och den bördiga Wakhandalen. Eller ja, bördig och grön på vissa ställen. Annars mest sten och sand.
Så vad handlar man då? Och vart?
Det är på marknaden det händer. Basaren. Oavsett om man befinner sig i den tadzjikiska huvudstaden Dushanbe, eller längs afghanska gränsen, eller högt uppe i bergen.
Nästan alltid på marknaden, även om det nu också kan finnas en och annan affär som säljer souvenirer, matvaror eller vodka. Marknaden kan vara inomhus, den kan vara utomhus. Ofta är det både och, och ett besök i Centralasien är inte komplett utan minst en marknad…
Huvudingången till marknaden i staden Kulob. Mosaikdekorationer och ett härligt utbud av frukt, grönt, kött och traditionella hattar.
Brödförsäljare på inomhusmarknaden i Khorog. Marknader finns generellt både inomhus och utomhus.
Utomhus vid Khorogmarknaden finns det gott om meloner till salu. Åtminstone i juni.
Sen finns det förstås affärer. Nämnde jag vodkan?
Sprithyllan i en mindre affär i staden Ishkaskim nära afghanska gränsen. Alkohol är billigt i Tadzjikistan och flaskorna snygga nog till att ta med hem. Dock är vodkan tyvärr ett problem för många som bor här. Fattigdom och billig alkohol är inte bästa kombinationen.
I några städer finns souveniraffärer. De säljer traditionellt hantverk som till exempel dessa broderier av glaspärlor som man kan använda som smycken. Alltid bra att stödja lokala förmågor, men kanske lite svårt att använda sådana smycken till vardags?
I Wakhandalen som är gränsområde mellan Tadzjikistan och Afghanistan finns i staden Khorog en lördagsmarknad. Marknaden ligger på neutralt område vid floden Panj, och här byter, köper och säljer både afghaner och tadzjikier varor med varandra.
En kvinna på den afghanska marknaden. Hon säljer kol till att ha runt ögonen.
Många afghaner kommer till den särskilda lördagsmarknaden utanför Khorog för att köpa tvål, schampoo, tandkräm och annat som inte finns så lättillgängligt i de afghanska fjälldalarna på andra sidan gränsen.
Trummor av trä och getskinn till salu. Det följer även med en liten demonstration över hur de används.
Men, så till frågan… Vad köpte jag?
Något som jag brukar köpa är saker som jag oavsett behöver. Som till exempel ett par skosulor. Sådana är alltid bra att ha. När de dessutom kostar fem kronor paret och man vet att det lilla överskottet går till någon som behöver det bättre än kedjorna här hemma, ja då är det bara att köpa!
Godis. Visserligen inte lokalt godis, men från Ryssland och Ukraina. De bitar som inte smakar så gott har oftast snygga förpackningar. De jag annars tycker om att äta har lite mer moderna och rätt så tråkig design. Det får bli en blandning av båda! Det blir även lite nudlar för att här hemma göra salladen Funchoza.
Tadzjikistan är rikt på ädel- och halvädelstener och annars bara stenar. Dessa gör man smycken av och när de kostar 30 kronor styck köper jag några och tänker att pengarna går till något bra. Även om jag inte riktigt vet när jag ska använda dem.
En flaska vodka i socialistisk realistisk retrodesign, en kilo candysocker, en rulle toapapper med en rolig tiger och en bjällra med smeden på marknaden i Osh. Toapapperet kostade bara en krona. Bjällran lite mer, men den gav en bra fotomöjlighet.
Här är förresten smederna i Osh in action och det var från killen till vänster att jag köpte bjällran.
De sista dagarna av resan spenderades i Kirgizistan och där är hästkött en grej. Lite torkad hästkött alla beef jerky fick därför följa med hem.
Det fick även några traditionella bröd som jag fyllde upp resväskan med när jag upptäckte att jag hade lite utrymme klar. Dessa hamnar i frysen när jag kommer hem och tas upp vid lämpliga tillfällen.
På afghanska marknaden köpte jag även lite ögonkol från de afghanska damerna. En styck för en krona, och jag köpte hela fem stycken. Då har jag småpresenter att ge bort.
En flaska kirgisisk skumpa, en julgransdekoration i filt från en typisk souveniraffär och ett traditionellt pärlbroderi som i souveniraffärer kostar 300 kronor men som på en lokalmarknad kostar 60.
Och slutligen ja. Från de afghanska kvinnorna som spelade för mig köpte jag självklart trumman. Jag gav den pris de begärde, vilket var 40 kronor. Nu ska jag lära mig spela!
Jepp, där var det! Var lite osäker på hur namnet skrivs; orkade inte kolla. Aha, aprikoskärnor var det. Var väldigt gott, men åt söta kakhållet. Men perfekt att bryta bitar av när vi satt i bilen.
Mums, är det samma sorts bröd som finns i Armenien? Minns vi köpte ett fantastisk bröd vid en av kyrkorna, vackert dekorerat och smakade lite marsipan. Åt av det i flera dagar.
Hehe, ni köpte säkert bröd vid Geghardkyrkan en timme utanför Jerevan. Der brödet heter gata och är sött med lite aprikoskärnor i. Det brödet jag köpte nu är inte sött. 🙂