Att resa till Samarkand innebär förstås att du spenderar ett par dagar med att vandra blant mausoleer, moskéer, blå majolika och turkosa kupoler. Det innebär marknader, historia och modernt stadsliv. Möten med människor och menyer som består av färska sallader och goda grillspätt. Allt detta är Uzbekistan.

Tidigare har jag i artikeln Samarkand och den mytomspunna Sidenvägen skrivit om mina sju favoriter i denna Uzbekistans näst största stad. Dessa får du bara inte missa. Nu däremot kommer mina sju icke-favoriter. Ställen som du kan missa, alltså?

Inte sagt att dessa platser inte är sevärda. Det är de. De är bara inte mina favoriter. Allt beror ju på hur mycket tid och vilka intressen man har. Men med begränsat tid, och utan ett specialintresse, skulle jag heller ta en kopp kaffe eller en öl på en uteservering och titta på folk som går förbi…. Här kommer de sju:

Profeten Daniels grav

Profeten Daniel från Gamla Testamentet är ingen vilken som helst profet. Särskild inte eftersom han runt om i världen har hela nio gravar eller mausoleer. Ett av dem ligger i utkanten av Samarkand. Det är värt ett besök för den som är över genomsnittet intresserad av religionshistoria. Berättelsen om hur Daniel dömdes till döden och kastades i lejongropen är spännande nog. Men själva mausoleet är rätt så modern och renoverat, och ganska sterilt. Det sägs också att han växer där i graven, och att det är därför hans gravsten blivit så lång.

Affärerna längs gågatan ”Tashkent”

Den annars så livsfarligt trafikerade storstaden Samarkand har en gågata. Den är uppkallad efter huvudstaden Tashkent. Gågatan sträcker sig från Registan-området, förbi Bibi Khanum-moskén och ner mot marknaden Siyob.

På en Samarkandvistelse kommer du utan tvekan promenera här. Vissa av kaféerna är rätt så trevliga. De galleriliknande affärerna har jag dock aldrig gillat. Typiska turistprylar till typiska turistpriser. Det mesta av det som säljs här hittas mycket billigare på andra håll, som till exempel i Siyob-basaren.

För den som inte orkar gå finns små golfbussar man ta. Och akta dig för cyklisterna. Cykeluthyrning finns och är populärt hos uzbekisk ungdom som annars inte cyklar särskilt mycket. Mer än en olycka har jag sett!

Bibi Khanum-moskén

Moskén från 1400-talet är uppkallad efter Timur Lenks fru, och den var en gång i tiden en av världen största moskéer. Än i dag är komplexet imponerande på grund av sin storlek och mycket har renoverats på senare tid.

Bibi Khanum ligger mellan Registan och Siyob-marknaden när du går längs gågatan vid namn Tashkent. Med andra ord, att svänga förbi här behöver tar inte mer än 20 minuter. Det är det kanske värt. Dock blir frågan om man verkligen behöver se allt kakel som finns i Samarkand, eller om det faktiskt kan bli för mycket av det goda.

Meros pappersfabrik

Ungefär 10 kilometer utanför Samarkand, i landsbyn/förorten Konigil ligger pappersfabriken Meros. Den får ofta besök av större turistgrupper och även enstaka resenärer som anlitat en lokal guide för att se Samarkand.

Här produceras det berömda sidenpapperet från Samarkand, eller ja, om ingen berättat för mig att det var berömt hade jag nog inte vetat det. För många hundra år sedan var i alla fall Samarkand bland annat känd för sin papperstillverkning.

På den lilla fabriken får man se de olika stegen i papperstillverkningen. Fast sa jag sidenpapper? Papperet görs nämligen av barken på mullbärsträdet, och inte av siden. Siden kommer däremot från kokongerna som sidenfjärilen gör medan denna fortfarande är larv. Däremot äter larverna bladen på mullbärsträden, så det är egentligen den gemensamma nämnaren.

Är du intresserad av traditionella produktionsmetoder i allmänhet, eller papper i synnerhet ,kan besöket absolut vara trevligt. Det kostar dock en slant att gå in, och souvenirerna är allt annat än billiga. Här finns även te att dricka i skuggan i den trädgård som tillhör företaget.

Ingen uzbek kommer till Meros för att handla papper, utan fabriken lever enbart på de turister som köper deras handgjorda papperssouvenirer. men visst, det kan ju också vara trevligt.

Ulug Begs observatorium

Ulug Beg var härskaren Timur Lenks barnbarn som fokuserade mer på forskning och vetenskap än på att hålla imperiet samman. Astronomi var den stora passionen och några kilometer utanför dagens Samarkand ligger observatoriet som förstördes år 1449, men som återupptäcktes på början av 1900-talet. Här hittade man bland annat en 11 meter lång sextant, byggd in i själva marken.

Är du intresserad av vetenskapshistoria eller kan något om astronomi kan besöket här vara givande. Om inte för annat så för att man står på historisk mark. Här finns ett litet museum som många skolklasser besöker men som har världens sämsta akustik. Området utanför är rent, nyrenoverat och sterilt och lämnar inget åt varken fantasin eller verkligheten.

Karimovs mausoleum

År 2016 gick Islam Karimov bort. Som förstesekreterare i uzbekiska kommunistpartiet sedan 1989 och president i ett självständigt Uzbekistan från och med 1991, styrde han landet fram till sin död.

Idag ligger hans mausoleum granne med Shah-i-Zinda-komplexet, och besöks flitigt av inhemska turister. Det råder fotoförbud på stora delar av området, men inte överallt.

För att få en inblick i uzbekernas relation till sin första ledare i det moderna Uzbekistan kan ett besök här vara intressant. Men om man tycker om att fotografera eller annars har begränsat med tid skulle jag inte prioritera det.

Yangi-basaren

På marknaden vid namn Yangi har jag aldrig sett en turist. Förstås, förutom mina egna resenärer som jag tog dit en gång när jag som reseledare på grund av vissa omständigheter fick en del timmar extra i Samarkand.

Vill du shoppa kläder, textiler eller kanske siden, kan ett stopp här vara på sin plats. Annars hittar du bättre sidenutbud i Bukhara eller i Ferganadalen, och kläderna här, ja, de är inte för mig direkt.