Mitt i centrala Pavia ligger kyrkan San Michele Maggiore. Att gå in i kyrkan är en sak. Men för att förstå kyrkans storhet behöver man inte ens göra det. Det räcker att gå fram till fasaden. Titta noggrant. Så ser vi alla skulpturer, reliefer, hamrade ut i sandsten. Kyrkan anses vara ett av de bästa exemplen på romansk arkitektur, eller lombardisk romansk arkitektur om man vill, fast med risken att låta lite väl tråkig och specifik. För mig räcker det egentligen väl att att bara studera ytorna, fundera på hur de levde sina liv de människor som skapade dessa mesterverk för ungefär 900 år sedan. För just så är det, kyrkan stod klar år 1155. Den konst jag nu ser är faktiskt så gammal.

Något som däremot inte är lika gammalt är den carpaccion som blev en av mina förrätter på denna Italienresa. Dekorerat med en tusensköna, och jag får veta att allt på tallriken kan ätas. Jag frågar en gång till för säkerhetsskuld. – Ska man äta tusenskönan också? – Ja, är svaret jag får. Då gör jag det.

Ännu en kyrka. Det blir ofta så när man är ute på resa. I muslimska länder går man i moskéer, och i länder med kristen bakgrund, som Italien, ja då blir det några kyrkor. San Teodoro är också en kyrka i Pavia. Här är kanske inte fasaden särskilt spännande, men när man går in öppnar sig en annan värld. En värld av mosaiker och fresker, som till exempel den här, från början av 1500-talet och som visar en karta över staden. Och ja, utifrån denna nästan 500 år gamla karta kan jag faktiskt känna igen mig.

Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av dessa klockor. Men en sak är bra att veta i Italien: Många affärer stänger mitt på dagen. I fönstren kan det då finnas skyltar av olika slag som visar när man har öppet och när man har stängt, och det här är en sådan skylt. Lite snyggare och roligare än bara ett papper som visar tiderna med decimaler! Men visst, ett A4-papper är nog faktiskt enklare.

När man är på pressresa (som jag är i regionen Pavia) eller utflykt annars, så är det egentligen mindre smart med ledig tid mitt på dagen. För det var det där med klockan på förra bilden: Många affärer har stängt mitt på dagen. Mitt försök på att få 20 minuter ledigt efter lunch medan de andra drack sitt kaffe gick bra. Jag fick mina 20 minuter. Enda problemet var att allt var stängt. Det fick räcka med lite fönstershopping!

Vigevano är en annan stad i regionen Pavia. Piazza Ducale med sina renässansbyggnader ligger där, precis bredvid kyrkan och slottet Castello Sforzesco. På piazzan, eller torget om jag nu ska skriva svenska, promenerar eller cyklar människorna. De stannar upp för att prata lite med varandra efter dagens shopping. Livet verkar rätt så lugnt. Det jag gillar med staden är förutom arkitekturen just det lugn som verkar finnas här. Inget stress, inga stora grupper, utan bara vi, lokalborna, och sen känslan av att nästan komma 500 år tillbaka i tid.

Judasträdet har rosa blommor, och medan de allra flesta redan hade blommat klart, visade detta exemplar upp sig i all sin prakt. Trädet har förstås fått sitt namn efter en viss apostel. Det sägs att det var i ett sådant träd att Judas hängde sig, efter att ha förrått Jesus och underlättat för de romerska myndigheterna i Palestina att få tag på denna.

En fattig man skulle bygga sitt hus, men alla grannarna gjorde narr av honom. Inte kan väl en sådan fattiglapp bytta ett stort hus? Men mannen lyssnade inte på sina grannar, utan fortsatte att bygga med det som fanns till hands. När huset stod färdig en gång kring mitten av 1900-talet fanns där även en hälsning till grannarna på väggen!

Särskilt mycket fritid blir det inte på en pressresa. Men, tillsammans med en dansk och en holländsk kollega hann jag i alla fall en liten öl torget i Pavia innan middagen sista dagen. Här ligger flera uteserveringar, och det är mestadels studenter och andra unga som sitter här med sin öl, eller allra helst en aperol samt något att bita i. Hade gärna spenderat mer tid här!

Slutligen, den sista bilden i denna serie på 10 bilder och berättelser från regionen Pavia är också från staden Vigevano. Tänka sig, jag befinner mig nu i stallet. Här bodde för 500 år sedan alltså hästarna till hertigen som bodde i slottet Sforzesco. Mannen bakom stallet, alltså arkitekten är ingen annan än självaste Leonardo da Vinci. I år är det för övrigt 500 år sedan Leonardo dog, och detta markeras på många ställen i Italien i år.

 

Resan till Pavia genomfördes 26-30 april 2019 och var en pressresa arrangerat av Pavias handelskammare i samarbete med Italienska handelskammaren i Sverige.