Att resa med tåg i Uzbekistan… Låter det lockande? Åka till städer längs Sidenvägen som Samarkand och Bukhara. Först gick kamelkaravanerna där. Sen persontågen på den transkaspiska järnvägen. Därefter skjutsades vi resenärer med bil och buss, men nu, när snabbtågen kommit och landet Uzbekistan dessutom är visumfritt, är det åter tågresan som gäller.

Som reseledare i bland annat Uzbekistan har jag tills nu (2019) besökt landet åtta gånger. Nästan alla gånger har tåget varit en viktig del av resan. Från det att jag år 2003 backpackade och satt i en gammal sovjetisk vagn tillsammans med två kvinnor och deras barn. De förbarmade sig alla över mig med sina medhavda grytor med kyckling samt färskt bröd. Till att jag nu, som reseledare åker snabbtåg, Afrosiab kallas det, mellan Tashkent, Samarkand, Bukhara och tillbaka. Tåget går i upp till 230 kilometer i timmen och till exempel den populära sträckan Samarkand – Tashkent som tar fyra timmar i buss, tar bara 90 minuter med tåg.

Så hur funkar det med tåg i Uzbekistan?

Låt oss kolla på hur man köper biljetter. Vad kostar det? Vilken service man kan förvänta sig. Vad finns där på tågstationerna, och vad om jag ändrar mig och inte ska resa ändå?

Hur köper man biljetter på tåg i Uzbekistan?

Det enklaste men inte billigaste är att köpa biljetter genom en agent/resebyrå i Uzbekistan. Dessa behöver då en kopia/foto på ditt pass, och eftersom Uzbekistan (fortfarande) är ett land där folk verkar lita på varandra, har jag god erfarenhet med att en lokal resebyrå lägger ut för biljetterna tills det att du ankommer landet och agenten möter dig på antigen flygplatsen, ditt hotell eller tågstationen.

Ett annat alternativ är att köpa biljetterna på biljettkontoret som ligger i anknytning till varje tågstation i landet. Det blir förstås billigare än att köpa dem via en agent, men det finns då risk för att det inte finns platser kvar på rätt tåg, rätt dag. Har du gott om tid och är flexibel funkar det här bra, men annars skulle jag inte chansa. Särskilt inte på tågen mellan storstäder som Tashkent och Samarkand där snabbtågen är oerhört populära bland alla gruppresenärer vars reseföretag bokar upp biljetter lång tid i förväg.

Ett tredje alternativ som jag inte har testat, som jag inte hört bra om, men som borde funka i alla fall i teorin, är att köpa biljetter på nät. Klick här för länk till de uzbekiska järnvägarnas sida på engelska med biljettbeställning.

Vad kostar det så att åka tåg i Uzbekistan?

Jag hjälpte två vänner till mig, resebloggarna Katarina och Sofia med att beställa biljetter Tashkent-Bukhara-Samarkand-Tashkent genom en agent. Det totala priset för detta blev 110 dollar för två. Med andra ord, absolut inte jättedyrt. Två av dessa tågsträckor var med snabbtåget Afrosiab, och en sträcka gick med vanligt tåg som kallas Sharq.

Till exempel kostar i april 2019 sträckan Tashkent – Kokand i Ferganadalen 44000 uzbekiska sum (dryg 50 kronor) med vanligt tåg. Där går inte snabbtågen. Vanligt tåg från Tashkent till Samarkand ligger på drygt 90000 sum (drygt 100 kronor), och snabbtågen är förstås något dyrare.

Vilken service kan man förvänta sig?

De uzbekiska tågen har ofta en restaurangvagn. Däremot tar jag inget för givet och har även med tillräckligt med fika för resan. Jag har också upplevt att det vanliga passagerartåget inte hade någon servering.

På snabbtågen har jag ibland fått lite gratis fika, typ några kex, ett äpple samt en kopp te. Det ingick i priset. Dock inte alltid.

När tågvärden kommer men sin tralla, ungefär om på ett flygplan, finns det möjlighet att köpa både cappuccino och americano och andra former för kaffe. Dessa betalar man för, och enligt uzbekiska mått är 25 kronor för en kaffe inte billigt.

De senare år när jag åkt tåg har tågen haft vakumtoalett. Både tågen och toaletten har varit rena och fina. Jag upplever också själva vagnarna som rena och fräscha, men kanske inte med jättemycket plats för bagage alltid. Särskilt inte på de nya snabbtågen.

Vad finns på tågstationen?

För det första, för att över huvud tagit komma in på tågstationen behövs pass och en giltig biljett. Det är polis som kontrollerar detta, och har du ingen biljett kommer du inte ens in på stationsområdet.

När du sen ska in på själva stationen blir det genomlysning av ditt bagage. Ungefär som på flygplan.

Faciliteter på tågstationen beror självklart på vilken station det är och vilken tid på dygnet du ska åka. Men ofta kan det finnas en bank med växlingsmöjligheter, en kiosk, en café, och i Samarkand även brödförsäljning. Staden är berömd för sitt goda bröd nämligen!

Vad händer om du ändå inte ska åka?

Jag lyckades med det en gång. Fixade biljetter vid tågstationen, men sen blev det lite strul och det fans inte biljetter på det tåg jag ville. I stunden valde jag därför biljetter till ett annat tåg, men insåg sen att det skulle ge mig alltför lite tid på min destination.

Därför gick jag tillbaka till tågstationen för att få pengarna tillbaka. Det funkade, förutom att det självklart var vissa avgifter som inte kunde betalas tillbaka. Jag förlorade cirka hälften av pengarna, men men, bättre det än att förlora allt.

Slutsats, utmaning och alternativ.

De gånger jag åkt med tåg i Uzbekistan har jag aldrig upplevt ett inställt tåg, och knappast en försening. Tågen går som på räls helt enkelt.

Utmaningen är dock att få biljett till det tåg man önskar. Det löser man bäst genom att kontakta ett lokalt reseföretag i Uzbekistan och kolla om de kan hjälpa med tågbiljetter.

Alternativen, om man inte får de biljetter man önskar, och ändå måste komma iväg, är att ta lokalbuss eller, om man är några stycken, dela på en taxi. Med andra ord, helt enkelt hyra bil med chaufför. Det har funkat jättebra för mig de gånger jag gjort det.

Så vad säger du? Är du sugen på en tågresa i Uzbekistan? Eller varför inte till Uzbekistan? Nu som det inte krävs visum varken dit eller till Kazakhstan, kanske man kan locka med direkttåget Moskva – Tashkent? Jag har själv inte tagit det, men gissa om jag är sugen!

Andra resurslänkar för tågresor i och till Uzbekistan: Seat 61, Caravanistan, Tutu och slutligen uzbekiska järnvägarna.