När året började hade jag aldrig föreställt mig att februari kom att se ut såhär. Planen var att vara hemma. Jobba med ett skrivprojekt. Bli duktigare på att spela piano. En gång för alla skapa en struktur för mina foton.

Skrivprojektet blev inte av. Ej heller är jag duktigare på piano, och inte har mina bilder fått en efterlängtat struktur. Men så är det med planer. De stannar ofta på det stadiet, eftersom verkligheten vill något annat. Här är höjdpunkterna från februaris verksamhet:

Två veckors jobb i Malaysia

Att jag skulle jobba som reseledare i Malaysia var inget jag planerat länge, men slumpen ville så. Och höjdpunkterna därifrån, jag det får väl vara att jag själv blev mycket nöjd med resan. Att jag mötte så många nya trevliga resenärer. Att jag fick äta den mest underbara sushi och de bästa indiska grytor som tänkas kan. Att gå shoppingrunda bland de många små affärer i Georgetown på Penang, att uppleva kinesiskt nyår.

Land nummer 107

Jag har ett mål om att åka till minst ett nytt land per år. Och för 2019 har jag redan lyckats nå det målet. På hemresan från Malaysia gjorde jag nämligen en stopover på sex dagar i Laos. Jag har vänner som bor där och som jag kunde hälsa på, och när jag började resa runt, mötte jag ännu flera trevliga folk.

Huvudstaden Vientiane är inte alls så tråkig som många vill ha det till, och där kunde jag äta en alldeles underbar fransk sufflé på restaurang. Laos var ju trots allt en gång i tiden en del av Fransk Indokina, det vill säga fransk koloni, och det franska inflytandet finns i viss del kvar. Särskild gäller det maten.

Nya upplevelser i Bangkok

Att själva Bangkok var någon större höjdare vill jag inte påstå. Fast det kanske var kontrasten mot det lugna Vientiane som gjorde staten kaotisk, larmig, smutsig och ful. Förra gång jag besökte Bangkok var sommaren 2002. Det börjar bli ett tag sedan. Två dagar och en natt hade jag nu. Och för att fokusera på höjdpunkterna:

Att staden har en lokal kulör. Att inte alla marknader handlar om turister och souvenirer. Att det finns en lokalbefolkning, ett lokalsamhälle som man själv kan ta del i. Turism i storstad blir ju inte lika påtaglig och dominerande som turism i en mindre stad.

Medan nattmarknaden i laotiska Luang Prabang är fylld av turistiskt skräp till inflationspriser, kunde jag i Bangkok hitta vettiga saker utan att ens behöva pruta. Kanske skulle jag prutat även där, jag vet inte, men det kändes inte som jag betalade överpris för batterierna och den lilla vågen som jag behövde. Ej eller för lunchen som bestod av fläsk med ris för 30 bath.

Jobb och blogg

När det gäller jobb var det förstås tråkigt att den Sri Lanka-resa jag skulle leda från slutet av februari inte blev av. Även den resa jag skulle leda i ryska Kaukasus i slutet på april har blivit inställd. Så är det i min bransch. Det gäller bara att ha alternativ.

För bloggen blev det heller ingen rekordmånad direkt. Däremot gjorde inlägget Balkongmassakern det riktigt bra. Det måste vara på grund av rubriken?

Och visst, ännu en höjdpunkt… Jag hann lämna momsdeklarationen.

Nu är det mars. Kanske hinner jag även spela lite piano!