När jag landar på flygplatsen i Laos huvudstad är det 23 grader varmt och molnigt. Palmer, skog, vägar av röd jord. Det är det jag ser från mitt fönster när jag landar. Väl ute ur planer känner jag lukten av kol. Visumprocedyren går snabbt. Bagaget kommer. Knappast någon tulltjänsteman i arbete. En chaufför hämtar mig, och snart är jag hos mina vänner Jeff och Tian. De bor och jobbar numera i Laos. Det är dem jag ska besöka. Därför jag är här. Dags för frukost…

Det är helg. Därför kan vi ta bilen. Köra runt i Vientianes halvtomma gator. Landsbyhuvudstaden. Den har ett lugn över sig som få huvudstäder har. Vi kollar in den kommunistiska folkerepublikens monument. Dess gamla tempel. Dess moderna konst.

Vientiene kan göra på en dag eller två. Jag måste absolut vidare. Det har jag fått höra i Sverige, på nätet, av mina vänner här. Det är liksom inte i huvudstaden man stannar om man inte måste. Själv måste jag inte. Jag har dock inga planer. Förutom en hemresebiljett om en vecka från Bangkok.

Vi promenerar. Vientiane har en triumpbåge. Man kan gå upp i den. Turister. Några munkar i sina röda och orangea kjortlar. Jag tar bild på dem. De vill ha selfies med mig. Även jag tar en selfie.

Äta. Vientiane är känd för sina franska restauranger. En gång var det här en fransk koloni. Indokina. På kartan ser jag dock något annat. Restaurang Pyongyang. Drivs av den nordkoreanska staten. Som ett sätt att skicka pengar hem. På kvällen går vi dit. Levande musik. Fullt. Vi får inga bor. Jag har bara mobilkamera.

Just det, vi hann även med ett museum. Kaysones hem-museum. Som Laos egen Lenin. Grundaren av folkerepubliken. Vi ser han vardagsrum. Sovrum. Gympaskor. En halvdrucken flaska med whiskey.

På kvällen är det utgång. Fransk jazzrestaurang. Efterföljd av nattklubb. Bar. Ett gäng svenska killar. Ett annat från Afrika. Europeer, australienare. Ladyboys, bögar. Vänner. Genomsnittsåldern på männen högre än kvinnorna. Två lokala kvinnor dricker vin och pratar teckenspråk. Jag involveras i samtalet. Jag gick ju en kurs en gång i tiden. Enkla meningar. Men jag det går bra. Dansar till Enrique Iglesias och thailändska pophits.

Det regnar. Tuk tuk hem med mina vänner. Vaken i 25 timmar. Nu sova.