Det var ordet inspektion han använde, killen i receptionen på Strawberry Park Hotel. Typ jag ska kolla in det hotell som min grupp om några dagar ska använda. Strawberry – det växer förstås jordgubbar här. Jag befinner mig nämligen inte längre i Kuala Lumpurs fuktiga stadstropik. Nu har jag redan uppe i bergen!

Dagen började nämligen med stadsvandring. Min lokalguide satt i soffan i receptionen när jag kom ner några minuter innan det var dags.

En äldre herre, eller nja, 60 har nog passerats fast i lokalguidsbranschen är det en relativt hög ålder. Bra engelska och snacksalig som många lokalguider brukar vara, särskild om de har några år på nacken. Nackdelen däremot är ofta att goda pratare kan vara dåliga lyssnare. Fenomenet envägskommunikation upplever man relativt ofta som reseledare.

Oavsett, jag för fram mina önskemål, och det är utan tvekan att Zeb som han heter vet vad han pratar om. Eller så är det så att han enbart pratar om det han vet.

Zeb och jag åker tunnelbana och monorail. Vi kollar på Kuala Lumpurs historiska centrum i morisk stil, mughalstil samt lite art deco. Samt mycket mer. Syftet med en sådan stadsrunda kan vara olika. För mig är skulle syftet bli att lära mig ett praktisk sätt att ta sig från A till B, se till att få en toapaus där i mitten, och sen fortsätta till C och D. För en lokalguide verkar syftet ofta vara att lära mig vilket hus som byggdes när samt namn på alla gudar och profeter.

Oavsett, vi skiljs åt som vänner efter tre timmar på stan. Om jag lärt mig så mycket vettigt är dock en annan sak. Eller jodå, lite mer vet jag.

Sen kommer min chaufför. Av någon anledning står en tenn-fabrik med i programmet från den malaysiska reseleverantören. Alltså ska jag på tennfabrik. Men nej, tennbägare med detaljrika blommotiv till flera tusen kronor är kanske inte riktigt det svenska resenärer väljer att köpa med sig hem. Så jo, man inspektionsrunda är kanske rätta ordet. Tennkoppar och kar kvalificerade inte som utflyktspost.

Vi fortsätter. Lämnar Kuala Lumpur bakom oss. Vi ska nämligen upp inhöjden, till Cameron Highlands. Hit åkte de brittiska kolonialherrarna när det för 100 år sedan blev för varmt i låglandet. Här odlas te och jordgubbar. Det regnar mycket.

Chauffören visar mig platser som är bra för både toastopp och lunch. Vart man kan köpa frukt längs vägen. Vattenfall. Chauffören är till skillnad från guiden duktigare på dialog. Tvåvägskommunikation är alltid bättre än monologer.

Slutligen ankommer vi hotellet. Jordgubbshotellet. Här får jag scones med vispgrädde och jordgubbssylt. Samt färska jordgubbar. Sen följer jag med runt i hotellet på inspektion!