För den som inte vet så bor jag privat när jag är i Pakistan. I Lahore alltså… Att bo privat innebär många fördelar. Jag får ta del av den lokala kunnskapen, allt ifrån vart jag hittar den bäst maten till vad saker egentligen kostar.
Att bo privat har förstås också sina nackdelar. Den pakistanska dygnsrytmen är rätt så olik den skandinaviska. Vaknar jag klockan sju om morgonen är det till exempel inte dags att gå upp. Så långt därifrån.
Frukost kan gärna bli klockan ett på förmiddagen och middag, ja, varför inte ett på natten? Saker man ska hinna med? Manjana. Sådant kan man göra senare. Eller imorgon. Kanske. Om man går upp och ut tidigare då. Fast det gör man inte.
Idag började dagen klockan fyra. På eftermiddagen alltså. Upptäckte den här minareten. Får väl hoppas det inte är ett sovrumsfönster i andra byggnaden.
Sen blev det shopping i basarerna. Hade inte planerat köpa silver men det blev lite från den här killen. Muhammad Aqeel heter han. Det sägs att man ska handla hos män med skägg. Religiösa män som aldrig skulle lura en eller ta överpris. Sådant straffar nämligen gud. Sägs det.
Folk i gatorna. Mycket folk. Kvinnor, män, barn, alla färger, dofter, ljud.
Hos denna herre köpte jag kryddor. – Ge mig nejlika för 50 rupies… Det är drygt tre kronor. Det blir fort mycket kryddor om man köper för tre kronor.
Jag spelade fotbollspel med barnen. De vann 3-2. Som utlänning i Lahore är det lätt att komma i kontakt med människor. Det händer dessutom saker hela tiden. Som ett spel ute på gatan där man självklart blir inbjuden några minuter.
Khalifa har de bästa kexen jag vet. Är annars inte så förtjust i kex. Men i Lahore är jag det. Köper för att ta med hem.
Dagen avslutas med karhai. En kycklinggryta i wok. Lite som svensk curry. Men mycket färsk koriander, grön chilli och ingefära. Lite färskt tunnbröd, roti, till det, samt yogurt.
Nu är jag tillbaka i lägenheten. Kollar på det jag handlat. Försöker städa lite. Skriver. Imorgon kommer jag fortsätta upptäcka Lahore. Några timmar i alla fall. Frukost kan ju gärna bli klockan ett.
Kycklinggrytan såg mycket god ut! 🙂 Jag skulle ha svårt med den dygnsrytmen dock, trots att jag jobbar 3-skift och man då skulle tycka det borde kvitta hur jag sover..
Ja den var underbart god faktiskt. Och ja, jag har också mycket svårt med den dygnsrytmen. Mest är det känslan av allt jag skulle ha gjort, men att det inte blir av därför att tiden bara rinner iväg. Och jag är ju totalt beroende av människorna runt mig. Men men, man väljer sig!