Efter en tågfärd genom Sri Lankas gröklädda landskap där kullarna med te-plantager avlöser varandra är jag nu i Nuwara Eliya.
Jag har haft ett drygt dygn ledigt, och igår kom min andra grupp. En regnig bussfärd till Kandy, en övernattning, och nu är vi här, på hotellet i Nuwara Eliya, en tågresa rikare och magen full av bananer.
Mitt rum är stort och fint, med fejkbrasa och stor säng med behaglig madrass. I bakgrunden spelar hotellet musik, behagliga toner från piano och viol. Loungemusik, eller kanske lobbymusik, sådan som ska göra stressade färdledare på bra humör. Musik som bara är där, som man egentligen kanske inte ska höra, inte medvetet i alla fall.
Det är bara ett problem. Efter några minuter hör jag. Medvetet. Mycket dessutom. Danse mot vårav norska kompositören Rolf Løvland, framförd av av Elisabeth Andreassen och en stor hit i Norge på mitten av 1990-talet. Nu, på ett hotell mitt på Sri Lanka hör jag så intrumentalversionen. Sakta smyger den sig in i mitt huvud och stannar. Låten går nämligen på repeat.
Jag kan stänga mitt fönster, jag kan stänga min dörr, men ljudet finns där ändå. Små högtalare, dolda, runt omkring i hotellet, som ser till att oavsett vart man befinner sig i byggnaden låter Rolf Løvlands toner. För Rolfs skuld hoppas jag han får ett öre varje gång låten upprepas. Den har spelat i en timme nu. Rolf borde bli rik. För egen del vet jag däremot inte riktigt vad jag ska göra. Kanske dags att börja dansa mot vår?
När jag flög från Melbourne till Kuala Lumpur för några år sedan spelades två olika instrumentala stycken om och om igen när man kom in på planet. Det är inget ovanligt. Men det fortsatte med dessa två stycken hela flygningen – i 7 timmar!! Det var psykisk tortyr. Och öronpluggar hjälper ju bara till viss del……
Ajdå! Ja det lät ju lagom kul. Undrar hur de tänkte på den flygningen?!
Haha, så merkelig! Tror nok jeg hadde blitt litt smågal av dette selv. Opplevde en gang å høre én og samme Boney M-plate på båten mellom Kreta og Santorini på repeat i sånn tre timer, og i tre timer til på returen… den ble spilt i alle rommene på skipet, og til og med ute på dekk. Holdt på å hoppe på hav til slutt!
Hehe, også Boney M – herlig musikkvalg 🙂
Det går inte att be personalen att stänga av musiken? I Storuman bodde jag en gång på ett hotell med en klocka inmonterad i sängramen precis ovanför mitt huvud. Varje minut tickade den ljudligt fram en snäpp. Och jag spratt till och blev klarvaken. Det blev bara en att på det hotellet.
Heheh, nja, jag är nog tillräckligt impopulär i receptionen. 😉